Uppföljning av den nationella anhörigstrategin

Ett förslag på uppföljning av den nationella anhörigstrategin har tagits fram. Syftet är att få redskap att mäta hur stödet till anhöriga ser ut i kommuner och regioner. Nka har bidragit med vägledning till Socialstyrelsen.

Många människor stödjer och vårdar en närstående som är långvarigt sjuk, äldre eller har en funktionsnedsättning. Det kan kännas meningsfullt att stötta sina nära och kära, men omsorgerna kan också påverka människors hälsa, ekonomi och förutsättningar att arbeta.

Att mäta stödet till anhöriga 

2022 tog regeringen fram en anhörigstrategi. Nu har Socialstyrelsen presenterat ett uppföljningsförslag som handlar om att kunna mäta huruvida anhöriga får det stöd som de behöver. Sundiata Owens, utredare på Socialstyrelsens analysavdelning, har varit projektledare för rapporten.

– När vi tittar på många av de ämnen vi har inom Socialstyrelsen paraply så har vi en uppfattning och mätdata på väldigt många områden, men när det gäller stöd till anhöriga finns det inte så mycket, säger han. Enskilda organisationer gör mätningar, men den senaste systematiska genomgången från Socialstyrelsen gjordes 2014. Den stora frågan var därför hur vi skulle gå till väga.

Nka har genom hela processen bistått Socialstyrelsen med kontakter och underlag.

– Nka har varit ett jättebra stöd i att identifiera hur vi skulle hitta information och hur man kan tänka i termer av uppföljning, säger Sundiata Owens. Befolkningsstudier, rapporter och forskningsunderlag från Nka har väglett oss i arbetet.

Olika inställning till anhörigstöd i landet

Sundiata Owens och hans kollegor har kunnat se att det är stora skillnader mellan olika sjukvårdsområden, kommuner och regioner. Vilket stöd som finns att tillgå beror således på var den anhöriga bor och vilket sjukdomstillstånd den närstående har. På ett generellt plan är anhörigområdet eftersatt, menar han.

– Traditionellt finns det en personcentrerad tanke när det kommer till vård och omsorg. Allt handlar om patienten eller omsorgstagaren. Det är den personen man ser och den man träffar. Anhöriga sitter kanske med, men man har inte nödvändigtvis en dialog med dem eller sätter sig in i deras situation.

Förslaget som Socialstyrelsen nu har presenterat handlar bland annat om att mäta om anhöriga får utbildning och information, hälsofrämjande insatser, stödsamtal och avlösning. Hur resurser ska fördelas för att stödet ska bli verklighet är dock svårt att sia om.

– Vi kan mäta tillgängligheten och tillsammans med andra aktörer bidra med vägledning, men sedan blir det är alltid en resursavvägning, säger Sundiata Owens. Det vi föreslår i rapporten är bland annat digitala lösningar och de kan ju till exempel fungera för stödjande samtal, kunskaps- och utbildningsinsatser.

Vem är anhörig?

En knäckfråga som nämns i rapporten är att regioner och kommuner använder begreppet anhöriga olika. Ibland avses den närstående, det vill säga patienten eller omsorgstagaren och ibland den som ger omsorg. En annan utmaning är att vissa anhöriggrupper utesluts i regeringens anhörigstrategi.

– Missbruk ska exempelvis hanteras inom ett annat område, men många personer med psykisk ohälsa har också en samsjuklighetsproblematik, säger Sundiata Owens. Barnperspektivet finns inte heller med eftersom man anser att den målgruppen ska ingå i en mer omfattande stödstrategi, men då finns det naturligtvis en risk att man bortser från eller glömmer bort att ta hänsyn till att de också är anhöriga.

Personligen tycker Sundiata Owens att han har fått sig en tankeställare när han arbetat med rapporten.

– När man läser in sig på området framstår det som självklart att om någon som står mig nära till exempel får en stroke, så får det stor inverkan på mitt liv, säger han. Vi har bara inte byggt upp vård- och omsorgssystemet på det sättet att kopplingen till anhörigas utsatta situation räknas.

Framtidens stöd

Hälso- och sjukvården, omsorgen och kommunerna behöver få möjlighet att förstå hur anhörigas behov kan tillgodoses. För att framtidens anhörigstöd ska bli så anpassat och flexibelt som möjligt, är det viktigt att anhöriga och deras närstående görs delaktiga i utvecklingsarbetet.

– Det är en otrolig belastning på anhöriga och det kommer inte att förändras om inte stödet blir bättre, säger Sundiata Owens. Implementeringen av anhörigperspektivet behöver dock tillåtas vara en process där kommuner och regioner får chansen att komma fram till arbetssätt som fungerar för både personal, anhöriga och närstående.

Text: Helena Isaksson Baeck

Länk till förslaget finns här

Mer information om nationella anhörigstrategin hittar du här