”Vi måste agera NU för att säkerhetsställa barnens rättigheter”

För fjärde året i rad anordnades konferensen Värna våra yngsta i samverkan mellan Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) samt Linnéuniversitetet. I år låg fokus på hur vi kan skydda våra minsta från våld och försummelse.

På grund av den rådande pandemin anordnades konferensen digitalt, men det hindrade inte de drygt 400 deltagarna från att ta del av två kunskaps- och praktikerfyllda dagar i början av hösten. Fokus i år låg på hur samhället kan skydda barnen från våld och stärka föräldrars omsorgsförmåga genom tidiga insatser när barn befinner sig i riskmiljöer.

Elsa Rudsby Strandberg

Elsa Rudsby Strandberg

Föreläsare under dagarna var Barnombudsmannen Elisabeth Dalin, barnrättsexpert Åsa Ekman, Kjerstin Almquist, professor, Avdelningen för psykologi, Karlstad universitet, Mette Skovgaard Væver PhD, docent i klinisk barnpsykologi och föreståndare för Centrum för tidigt ingripande och familjestudier vid Psykologiska institutionen, Köpenhamns universitet, Danmark, samt Moa Mannheimer och Marie Nyman, utredare vid avdelningen för skador- och dödsfallsutredningar gällande barn, Socialstyrelsen. Moderator var Elsa Rudsby Strandberg, Folkhälsomyndigheten, som med van hand navigerade deltagarna genom de två välfyllda dagarna.

Konferensen inleddes av Anna Bessö, avdelningschef, avdelningen för livsvillkor och levnadsvanor, Folkhälsomyndigheten och Oliva Wigzell, generaldirektör, Socialstyrelsen.

Anna Bessö konstatera att konferensen Värna våra yngsta är ett värdefullt tillfälle att belysa barns hälsa.

– Barn och unga har en viktig roll i folkhälsopolitiken och finns med i samtliga av folkhälsopolitikens mål, konstaterade hon och lyfte fram några framgångsrika projekt, som stöds av bland annat Folkhälsomyndigheten: Hembesöksprogrammen, en förstudie vad gäller barns hälsa vid Örebro universitet, och ett skandinaviskt projekt om de 1001 första dagarna i barnets liv.

Agnes Lundström, Socialstyrelsen.

Agnes Lundström, Socialstyrelsen.

Hon pekade vidare på vikten av att kunna följa barns hälsa på nationell nivå.

– För de yngsta barnen saknas ett nationellt system för att följa barns hälsa och kunna se så att insatser leder åt rätt håll. I dagsläget är det en kunskapslucka som ännu inte är löst, sa Anna Böös.

Olivia Wigzell, generaldirektör, Socialstyrelsen tog vid och slog fast att vi idag vet betydligt mer om vikten av tidiga insatser.

– Vi har goda strukturella förutsättningar i Sverige, att identifiera behov tidigt och sätta in insatser, samt när det gäller att bygga band till föräldrarna, sa hon och pekade på bland annat Socialstyrelsens kunskapsmaterial, exempelvis när det gäller barn som anhöriga.

Trots det menade Oliva Wigzell att barn och föräldrar i behov av stöd ofta uppmärksammas först när behoven har blivit så stora att barnen själva visar någon form av symtom. Barn som riskerar att växa upp i utsatthet, och deras föräldrar, behöver uppmärksammas tidigt i barnets liv så att hjälpen kan nå fram innan svårigheterna blivit för stora.

Samspelet grundläggande för barns utveckling

Kjerstin Almqvist, professor, Avdelningen för psykologi, Karlstad universitet, var dagens inledande föreläsare. Under rubriken Små barns behov och hur vi möter dem, gav hon en rad exempel på att de senare årens forskning har visat den nära miljöns betydelse under de första levnadsåren för barns hälsa och utveckling. Hon förklarade även att det viktiga samspelet mellan förälder och barn under de första levnadsåren lägger grunden för kognitiv, neurologisk och emotionell utveckling, liksom för barnets framtida hälsa.

Kjerstin Almqvists utgångspunkt var att stabila relationer till vuxna omsorgspersoner, som inte alltid är föräldrarna, är förutsättningen för att ett barns hjärna ska kunna utvecklas optimalt.

Mette Skovgaard Væver.

Mette Skovgaard Væver.

– Vi vet att barn som lever i familjer där det finns stödjande och goda relationer har bättre förutsättningar att utvecklas positivt. Små barn utvecklas i sin relationella miljö. Samspelet mellan det som barnet har med sig i sin genetiska uppsättning och den relationella miljön är det grundläggande, förklarade hon och slog fast att det som händer under barnets första fem år har stor betydelse för den långsiktiga utvecklingen, såväl när det gäller inlärningsförmåga, beteende och fysisk och psykisk hälsa.

Vilka redskap kan användas för att tolka det späda barnets psykiska hälsa och identifiera utvecklingsavvikelser? Sedan en tid använder Danmark sig av metoden Alarm Distress Baby Scale, ADBB, som ett redskap för universell screening inom primärvården.

Mette Skovgaard Væver PhD, docent i klinisk barnpsykologi, föreståndare, Centrum för tidigt ingripande och familjestudier, Psykologiska institutionen, Köpenhamns universitet, Danmark, berättade om professionellas goda erfarenheter av metoden ADBB i Danmark.

Barnkonventionen ett ytterligare skyddsnät

Om det viktiga Barnrättsperspektivet och hur det kan bli konkret i det praktiska arbetet berättade barnrättskonsult Åsa Ekman. Utgångspunkten var Barnkonventionen, FN:s konvention om barnets rättigheter, som blev lag i Sverige 1 januari 2020. Den innebär att alla verksamhet ska bedrivas utifrån ett barnrättsperspektiv.

– Varje barn har rätt till alla rättigheterna. Det är särskilt viktigt att lyfta idag, då det är lätt att vi glider upp i åldrarna, när vi pratar om barn, sa Åsa Ekman och fortsatte:

– Barn är ju en särskilt utsatt grupp, barn behöver vuxenvärldens omsorg för att utvecklas. Barn saknar rösträtt, samtidigt har barn integritet och en egen åsikt. Barnkonventionen finns för att stärka upp och är ett ytterligare skyddsnät.

Kjerstin Almqvists andra föreläsning handlade om hur små barn påverkas av att leva och växa upp i hotfulla och våldsamma miljöer, att våldssituationer kan leda till kortslutning i anknytningssystemet.

Om våldet finns i hemmet är det bekymmersamt på flera sätt, betonade hon.

– När det gäller de yngsta barnen är våldet mellan föräldrar, eller omsorgspersonerna, väldigt farligt. Det är då barnet kan få en kortslutning i anknytningssystemet. Närheten gör inte att stressnivån hos barnet går ner, utan kan istället eskalera.

Kjerstin Almquist pekade på att studier även visar att våld i nära relationer ofta börjar redan under graviditeten. Ur barnets perspektiv blir det därför något man "föds in i", att det är så som det är och något man lär sig att leva med.

Kjerstin Almqvist.

Kjerstin Almqvist.

– Det är vanligt att vi ser att barnen får stora svårigheter med sin regleringsförmåga, sin kognitiva förmåga, liksom sin beteendemässiga och kognitiva utveckling.

– Enskilda barn är robusta och klarar att utvecklas väl även under svåra förhållande. Det är också viktigt att komma ihåg, sa hon och betonade vikten av att även prata med barnen.

– Vi behöver prata med alla enskilt om man ska få reda på saker i familjen, även de små barnen. Vi måste skaffa oss den kompetensen. Inom exempelvis socialtjänsten måste det finnas kunskap om att man också kan prata med små barnen.

– Det finns bra metoder som visar goda effekter, olika stödjande insatser och familj- och gruppbaserade insatser, som kan vara hjälpsamma i olika situationer. Inom hälso- och sjukvården finns behandlande insatser för barn som fått symtom. Vi måste bli bättre på att använda de metoder som finns, avslutade Kjerstin Almqvist.

När det värsta har hänt – vad kan samhället lära sig av Socialstyrelsens skade- och dödsfallsutredningar?

Socialstyrelsen utreder fall då ett barn eller en vuxen skadats eller avlidit med anledning av ett brott som är utfört av en närstående och det har funnits ett skyddsbehov. Moa Mannheimer, utredare Socialstyrelsen. Marie Nyman, utredare Socialstyrelsen presenterade resultat och erfarenheter från uppdraget om skador- och dödsfallsutredningar gällande barn.

– Syftet är att vi ska kunna identifiera brister i samhällets skyddsnät och ge regeringen förslag på förbättringar. Utredningarna kan liknas vid haverikommissioner. Vi granskar hela samhällets skyddsnät, polis, socialtjänst med mera, för att vi ska hitta faktorer som bidrar till att barn inte riskerar att fara illa, förklarade Marie Nyman och Moa Mannheimer.

De pekade även på andra myndigheters viktiga roll för att skydda barnen, exempelvis Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och andra instanser. De måste bli bättre på att föra vidare information om man ser tecken på oro eller våld i familjer.

– Den stora utmaningen är att tillsammans bygga ett skyddsnät för personer som lever i svåra livssituationer. Det är inget quick fix och det är oerhört viktigt att vi möjliggör för professionen, och inom alla våra verksamheter, att kunna ha barnen i fokus, sa Moa Mannheimer.

Det behövs ett barnrättsanpassat synsätt i samhället

Konferensens sista föreläsning höll Elisabeth Dahlin, barnombudsman och generaldirektör vid Barnombudsmannen.

Ann-Cristin Jansson, Folkhälsomyndigheten.

Ann-Cristin Jansson, Folkhälsomyndigheten.

Elisabeth Dahlin presenterade resultat från en undersökning av allmänhetens syn på barnets rättigheter och av hur domstolar och utredningar beaktar barnets bästa. Vilka arbetssätt finns för att beakta barnets bästa? Hur kan de tillämpas och hur kan vi ta tillvara våra yngstas rättigheter? Vilka förändringar kan behövas? Var står vi idag? Det var några av de frågor hon försökte ge svar på.

– Barn är rättighetsbärare, barn är inte minimänniskor med minirättigheter. Det är viktigt att få in synsättet att barn är rättighetsbärare, men det behöver också finnas ansvarsbärare. Det är staten som skrivit på barnkonventionen, det innebär att all offentlig verksamhet, men också exempelvis friskolor och privata vårdgivare, är skyldiga att följa konventionen.

– Barnrättsperspektivet måste stärkas i utredningar och rättsprocesser. Det återstår mycket innan vi överlag får ett barnrättsanpassat synsätt i samhället, slog Elisabeth Dalin fast och betonade:

– Vi måste agera nu för att säkerhetsställa barns rättigheter. Det är dags att agera och förändra för att barnkonventionen ska göra skillnad för barn och inte riskera att bli till en papperstiger.

Text: Agneta Berghamre
Foto: Simon Heins

Senast uppdaterad 2020-11-20 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson