Anhöriginformatörer på studiebesök

I

 

I slutet av maj fick NkA besök av ett tjugofemtal personer som av Älmhults kommun utbildas till något som kallas för anhöriginformatörer. För ena hälften av gruppen ingick studiebesöket som en del i utbildningen och för den andra hälften som gick utbildningen förra året, var besöket en del av en uppföljningsdag. Med på resan var också frivilliga från Väntjänsten i Älmhult. Det blev ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte – intressant, enligt besökarna att få ta del av NkA:s verksamhet, men lika intressant för NkA att få ta del av deras arbete som  anhöriginformatörer.

Idén med anhöriginformatörer kläcktes från början av kommunalrådet Elizabeth Peltola och grundades i att det var svårt att nå ut till anhörigvårdare med information om vad kommunen hade för anhörigstöd att erbjuda. Så i stället för att informera allmänt satsade man på att vända sig direkt till olika intresseorganisationer för att få intresserade därifrån.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kirsti Porkka till vänster och Ulla Johansson från Väntjänsten till höger

 

Kirsti Porkka är anhörigsamordnare i Älmhults kommun och en av dem som jobbar med verksamheten.

   –  Redan min företrädare fick ihop en oerhört entusiastisk grupp på femton personer som gick utbildningen första omgången. Vi har också startat en ny grupp som kommer att bli klara till hösten. Så totalt kan man säga att vi har 25 anhöriginformatörer. Vem som helst kan bli anhöriginformatör men det är viktigt att personen har en organisation eller ett stort nätverk bakom sig. Syftet är att utbilda dessa frivilliga i anhörigfrågor och ge dem kunskap som de sedan kan föra tillbaka in i sina egna organisationer, samt till släkt och vänner, säger Kirsti.

 

Utbildningen

Under utbildningen träffas deltagarna två timmar vid åtta till tio tillfällen. Man får ett diplom vid kursens slut och så ingår det ett studiebesök samt ett uppföljningsmöte, se utbildningsprogram.

 

Kerstin Rikardsson är undersköterska och jobbar med etik- och bemötandefrågor i kommunen.

   – Vid varje utbildningstillfälle tar vi upp olika fallbeskrivningar eller händelser som gäller för det aktuella temat. Fallbeskrivningarna fungerar som ett underlag för att få igång samtal och diskussioner i gruppen och belyser ett problem ur flera vinklar. Deltagarna har tyckt att det varit en mycket givande utbildning. De har lärt sig mycket och känner sig tryggare i sig själva när de vet vilken hjälp det finns att få. På anhöriginformatörernas återträffar får vi höra vilken nytta de haft av kunskaperna och hur de kunnat ge tips och råd till andra.

 

Siv Nordin i förgrunden med Alf Nordin och Kerstin Rikardsson bakom

 

Anhöriginformatören

Siv Nordin är ordförande i reumatikerföreningen i Älmhult och håller på att utbilda sig till anhöriginformatör.

   – Vi har bara träffats tre gånger så jag har inte lärt mig så mycket än. Men lite har jag lärt mig om kommunens hantering av anhörigfrågor. Nu har vi semesteruppehåll i föreningen så jag har inte kunnat göra något men meningen är att jag i första hand ska informera på våra medlemsmöten om det är någon som behöver hjälp. Vad det gäller studiebesöket var det intressant att få höra om den forskning kompetenscentret driver. De lärande nätverken var också intressanta och något som vi kanske ska sikta på att starta upp här.

 

Eva Svensson är anhörigvårdare och har jobbat inom vården hela sitt yrkesverksamma liv. Eva är färdig med sin utbildning och fungerar nu som anhöriginformatör.

 

   – Jag och några andra blev tillfrågade om vi ville vara med och gå den här utbildningen och det ville vi gärna. Kursen har varit mycket bra. Jag är med i Röda Korset, kyrkan och SPF och förmedlat mina kunskaper vidare i dessa organisationer och hjälpt människor med vart de kan vända sig när de behöver hjälp, säger Eva.

 

 

 

Lärande nätverk och framtida funderingar

NkA:s lärande nätverk gav upphov till inspiration och vad det gäller framtiden så finns det lite planer.

   – Genom att vara med i ett lokalt lärande nätverk kan vi sprida idén med anhöriginformatörer vidare. Vi funderar också på hur vi ska kunna nå yrkesverksamma anhörigvårdare. Vi måste vända oss till andra organisationer i framtiden – olika personalgrupper, fackföreningar och liknande. Vi har också funderat på att kanske koncentrera utbildningen till en två- eller tredagarsutbildning istället för att ha det så utspritt som vi har det nu, förklarar Kirsti avslutningsvis.

 

Text: Fredrik Jansson
Foto: Lennart Magnusson

Sidan uppdaterad 03 juliKommentera sidan