Ökande intresse för e-lärande inom anhörigområdet

Den första dagen på Anhörigriksdagen 2017 höll Lennart Magnusson och Elizabeth Hanson från Nka och Linnéuniversitetet ett seminarium om "E-lärande för anhöriga, frivilliga och personal". Fokus låg på vad e-lärande innebär, dagens trender och former, samt utmaningar och möjligheter för digitaliserat lärande. Budskapet från föredraget och efterföljande frågestund var tydligt - intresset för e-lärande och distansutbildningar inom anhörigområdet ökar.

Interaktivitet på deltagarnas villkor

E-lärande handlar om informationsutbyte och samarbete på distans. Professor Elizabeth Hansson nämnde att fokus måste vara på kvaliteten i utbytet. Hon betonade tre aspekter på kvalitet. Dels användbarheten och hur människor fungerar tillsammans med teknik och tjänster. Dels att lärandet är interaktivt, det vill säga att det inte handlar om passiva användare utan om många sätt att kommunicera och få återkoppling. Den tredje kvalitetsaspekten som betonades var vikten att blanda olika informationskanaler. Deltagarna ska ges möjlighet att se, titta, lyssna och göra aktiviteter tillsammans, även på distans. Samtidigt påpekade Hanson att det ska finnas en balans i utförandet av e-lärande. All information kan inte ges på en gång eller på samma sätt till alla deltagare. Informationen bör paketeras i lagom stora segment och användaren bör kunna välja takt och tidpunkt för sitt lärande. Det ska även vara lätt att komma ihåg hur man använder läroplattformen mellan olika tillfällen.

– Lärande på distans funkar inte om man måste lära om teknikanvändningen vid varje nytt lärotillfälle, menar Hanson.

Bild: Lennart Magnusson och Elizabeth Hanson
Lennart Magnusson, verksamhetschef och Elizabeth Hanson, forskningsledare.
Båda från Nka.

Nationella och internationella trender

Den andra delen av föredraget handlade om dagens former och trender för e-lärande inom anhörigområdet. Enligt Magnusson får nu distansutbildningar mycket stor uppmärksamhet inom anhörigområdet.

– Det ligger i alla möjliga policydokument, inte bara i Sverige eller Norden utan i hela Europa, säger Lennart Magnusson.

Magnusson påpekade att man kan jämföra med behovet av konventionella personalutbildningar. Ett mål med utbildningar riktade till anhöriga, anhörigvårdare eller anhörigkonsulenter är att kunna utveckla och validera "mjuka färdigheter" som förmågan att samarbeta och organisera. Genom utbildningar och certifieringar på internet kan yrkesverksamma anhöriga liksom hälso- och vårdpersonal verifiera de kritiska färdigheter som behövs inom området. Men, i dagsläget finns det inte några givna paketlösningar för e-lärande.

Enligt Hanson och Magnusson kan e-lärande och distansutbildningar inom anhörigområdet delas in i fem olika former - en form av e-lärande är mer konventionella distansutbildningar på nätet som ger högskolepoäng efter godkända examinationer, som gavs första gången hösten 2017, och som ökar i popularitet för varje termin. Till höstens kurs har närmare 500 sökt, varav 250 förstahandssökande för 50 platser. Webbutbildningar var det den första typ av utbildning via Internet som Nka arrangerade, också här ökar intresset hela tiden. Flera kommuner har nu genomfört eller beslutat att genomföra den för personalen. Den genomförs då ofta i grupp. Det gäller såväl webbutbildningen "Barn som anhöriga – våga fråga" 2013 som "Utveckla stöd till anhöriga". Den senaste i raden av webbutbildningar är "Anhöriga i fokus" som avser samverkan mellan offentlig verksamhet och frivillig– och intresseorganisationer och som lanserats nu under våren. En nyare och för området mer anpassad form av e-lärande kallas för "webbinarier". Nka har erbjudit webbinarier sedan 2016 och dessa har snabbt blivit populära med 75-200 deltagare vid varje tillfälle. Webbinarier kan bestå av enstaka föredrag eller presentationer, visning av filmer eller workshop-moment och diskussioner. De kan ges till hela arbetsgrupper, eller till enskilda deltagare, och man kan blanda olika deltagare som anhöriga, personal och beslutsfattare. Ett mål för webbinarierna kan vara att ge deltagarna information om en viss praktik, men de kan även leda till utökande diskussioner före eller efter enskilda tillfällen – eller som Magnusson uttryckte det, de kan fungera som "ett seminarium i seminariet". En fjärde och vidare form av e-lärande, som vanligtvis används inom univeritets- och högskolevärlden är "MOOC - Massive Open Online Courses" som dock är öppen för hela världen och i huvudsak ges på engelska. Tanken bakom denna form av e-lärande är storskalighet och öppenhet – vem som helst ska kunna ta del av utbildningen, varifrån som helst. Oftast består en MOOC av inspelade videos, där studenterna kan ta del av världsledande forskare. Men på senare tid har många av dem blivit allt mer interaktiva. Exempelvis nämnde Hanson att Karolinska institutet har upprättat den webbkursen "eHealth – Opportunities and challenges" där även patienter och anhöriga finns med som deltagare. Ett annat exempel var kursen "Living with Dementia: Impact on Individuals, Caregivers, Communities and Societies" som ges av John Hopkins Institute i USA och riktar sig till personal men även vänner och bekanta till vårdbehövande.

Magnusson listade slutligen ett antal "appar" till mobiler och läsplattor som kan användas för lärande och informationsutbyte i anknytning till den reguljära verksamheten, eller direkt mellan anhöriga eller närstående. Exempel på sådana appar inkluderade "Kalmar omsorg", "Landräddningen", "Nollvision Anhöriga", "Memory Box" och "Medberoende".

Möjligheter och utmaningar för e-lärande inom anhörigområdet

Seminariet avslutades med en frågestund mellan föredragshållarna och publiken. En fråga som togs upp var tillgängligheten av enskilda kurser eller föredrag. Frågeställaren ansåg att det vara väsentligt att kurser finns tillgängliga under längre tid, så att fler kan få tillgång till dem och för att man ska kunna anmäla sig när det passar arbetsschemat. Trots allt måste arbetet med anhöriga och närstående gå före kursverksamheten. En annan funktion som efterfrågades var möjligheter till alternativ kommunikation, exempelvis teckenspråk eller inläsning av texter. Det som beskrevs som den största utmaningen för e-lärande inom anhörigområdet var emellertid hur man kan minska den rädsla som finns för att testa och använda ny teknik inom professionen. Föredragshållarna och publik var även överens om att den största möjligheten ligger i att kunna utnyttja den teknik som redan finns i händerna på personal och anhöriga. Idag använder många anhöriga egna mobiler, läsplattor, m.m., och de kan själva ladda ner olika appar för att kommunicera med vård och omsorg. Nka har av denna anledning påbörjat ett projekt, Apps for Carers, för att identifiera och sammanställa tillgängliga appar för anhöriga och anhörigverksamma. Nka lanserar dessutom nya webbinarier till hösten 2017 och tar gärna emot förslag på angelägna ämnen.

Se filmade föreläsningar från Anhörigriksdagen 2017 (nytt fönster)

Text och foto: Arvid Karsvall, Nka.

Senast uppdaterad 2017-05-22 av Fredrik Jansson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson