Vårdpersonalens föreställningar styr den rättspsykiatriska vården

Sju grundläggande föreställningar präglar vårdpersonalen syn på familjens roll i rättspsykiatrisk verksamhet – och det är dessa föreställningar som i sin tur styr hur vården bedrivs.

Det framkom under Susanne Syréns föredrag vid den konferens som Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor nyligen arrangerade i Göteborg. Susanne Syrén är psykiatrisjuksköterska och lektor vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Hon är även knuten till Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka.

Rubriken på hennes föredrag var "Familjer och familjearbete i rättspsykiatrisk vård – föreställningar hos vårdpersonal", ett område som hon också forskar inom.

Susanne Syrén berättade att det behövs mer studier om familjers situation i samband med rättspsykiatrisk vård, vilket Socialstyrelsen också uppmärksammade 2009.

– Även inom rättspsykiatrisk vård ska familjemedlemmar ha möjlighet att delta i patientens vård, till exempel vid vårdplanering. Det finns goda exempel, men generellt kan man säga att personalen ger inget eller litet stöd till familjemedlemmarna, konstaterade Susanne Syrén.

Kartlagt olika bilder

För att få fram mer kunskap inom området har en forskargrupp där Susanne Syrén ingår kartlagt personalens föreställningar om familjens delaktighet. Med föreställning menas en subjektiv bild som vi har om oss själva, om andra och omvärlden. Dessa föreställningar ligger till grund för hur vi till exempel förstår hälsa och ohälsa.

Genom intervjuer med 25 vårdanställda vid fyra rättspsykiatriska enheter i Sverige har två huvudområden identifierats. Det ena handlar om familjens roll och betydelse för patientens återhämtning. Det andra området fokuserar på vårdarens roll och betydelse i möten med familjer.

Traditionella familjer föredras

Utifrån dessa huvudområden har forskarna formulerat sju grundläggande föreställningar, så kallade kärnföreställningar, som finns hos vårdpersonal inom rättspsykiatrisk vård. En sådan föreställning är att en traditionell familj är att föredra, det vill säga familjer som hör samman genom blods- och juridiska band. När patienter vill inkludera andra personer i sin vård och vårdplanering medför det komplikationer i vårdandet.

En annan föreställning är att det är en styrka för patienten att ingå i en familj. Goda familjerelationer ger patienten kraft och lust att återhämta sig. Men ytterligare en föreställning är att de flesta familjer är "trasiga och inte går att lita på". Familjerna delas in i vanliga, farliga, motarbetande eller inkapabla.

Hopplöst uppdrag

Andra föreställningar hos vårdpersonalen är att det är viktigt att utifrån patientens behov kunna balansera och kontrollera familjerna, men att det är ett hopplöst uppdrag att arbeta familjeinriktat utifrån befintlig organisation.

– Samtidigt vill vårdpersonalen förbättra samarbete med familjerna, men menar att de saknar den kunskap och de resurser som krävs. Man betonar också att om man ska kunna skapa tillitsfulla relationer med familjerna behövs små, trygga och inbjudande sammanhang, avslutade Susanne Syrén.

FAKTA:

Sju grundläggande föreställningar bland vårdpersonalen

Den bästa sortens familj är en traditionell familj.

Att ingå i en familj är en styrka för patienten.

De flesta familjerna är trasiga och går inte att lita på.

Det är viktigt att kunna balansera och kontrollera familjerna.

Det är nödvändigt att åsidosätta både sig själv och familjen.

Att arbeta familjeinriktat är ett hopplöst uppdrag.

Ett familjeinriktat arbete startar med ett genuint välkomnande av familjer.

Senast uppdaterad 2014-05-09 av Gun Hjortryd, ansvarig utgivare Lennart Magnusson