Stödgrupper ska minska anhörigas lidande

Runt om i landet startar studiecirklar för anhöriga till personer med självskadebeteende. Hittills har tre cirklar genomförts och ytterligare ett tiotal är inplanerade. Bakom satsningen står den ideella föreningen Shedo, Self Harm and Eating Disorders Organisation.

– De anhörigas lidande är många gånger lika stort som den drabbades, och den
här typen av stödgrupp är något som efterfrågats länge, säger projektledare Hannah Parnén från Shedo.


Hannah Parnén. (Foto: Anna Edlund.)

Cirkelmaterialet har tagits fram i samarbete med studieförbundet Sensus och med ekonomiskt stöd från Region Skåne och Nationella självskadeprojektet.

Ett komplement till vården

Tanken är att cirkeln ska fungera som ett mellanmänskligt stöd och ett komplement till hälso- och sjukvården. Innehållet i studiematerialet bygger på samtal med professionella, anhöriga och drabbade. Till grund ligger också aktuell forskning, bland annat från Nationellt kompetenscentrum anhöriga. Förutom studiematerialet används boken "Ibland finns det inga enkla svar".

En studiecirkel består av åtta träffar och har 6-8 deltagare. Som anhörig räknas inte enbart familjemedlemmar, utan alla som på något sätt är viktiga för den som är drabbad. För att få delta i cirkeln måste man vara över 18 år.

– I gruppen får de anhöriga möjlighet att utbyta erfarenheter och hitta strategier för att hantera en tung och stressfylld situation. De får också lära sig mer om självskadebeteende och ett konstruktivt förhållningssätt, berättar Hannah Parnén.

Anhöriga viktiga friskfaktorer

I inledningen till studiematerialet betonas att anhöriga är viktiga friskfaktorer för de drabbade. Hannah Parnén menar att det ofta är de anhöriga ser till att den som är drabbad söker hjälp och som motiverar personen att stanna kvar i behandling.

– Men det är svårt att vara anhörig till en person med självskadebeteende. Många anhöriga upplever hjälplöshet och stor oro inför vad som ska hända i framtiden. Den här stressen påverkar hälsan negativt. För att orka behöver man ta hand om sig själv och det är detta budskap som studiecirkeln vill förmedla, säger Hannah Parnén.

Vill sprida hopp

Hannah Parnén har själv egen erfarenhet av ätstörningar och självskadebeteende, och vet hur viktiga de anhöriga är.

– Utan stödet från mina anhöriga hade jag inte levt idag. Deras insatser var livsuppehållande, säger Hannah Parnén.

I dag har hon varit frisk i fem år och arbetar nu för att anhöriga till personer med självskadebeteende ska få hjälp och stöd.

Genom sitt engagemang vill Hannah Parnén också sprida hopp och visa andra att det går att bli frisk

Faktaruta:
Ökad förståelse och nya perspektiv

Den första stödcirkeln, som genomfördes i Malmö i våras, har utvärderats av två psykologstudenter vid Lunds universitet. Utvärderingen visar att de anhöriga i gruppen upplevde en stark gemenskap genom att bland annat dela upplevelser och känslor. Man fick ur sig tunga känslor som man burit på under lång tid.

Cirkeln gav också anhöriga nya perspektiv på tillvaron och en ökad förståelse för sig själv och sina upplevelser. Man kände att man fick kraft att kämpa både för sitt eget välmående och för den drabbades tillfrisknande.

De anhöriga upplevde dock att vissa avsnitt i studiematerialet kunde kännas skuldbeläggande. Det handlade bland annat om råd hur man ska reagera vid en självskadeincident - råd som man uppfattade som svåra eller omöjliga att följa. Efter utvärderingen har dessa avsnitt i studiematerialet omarbetats och tonats ned.

Mer information

Den som vill veta mer om studiecirkeln "Att vara anhörig till en person som är drabbad av självskadebeteende" och på vilka orter den startar, kan kontakta projektledare Hannah Pranén på Shedo (anhorigprojektet@shedo.se) eller verksamhetsutvecklare Kerstin Selén på studieförbundet Sensus (kerstin.selen@sensus.se).

Här går det att ta del av kurslitteraturen "Ibland finns det inga enkla svar" (öppnas i nytt fönster).

Senast uppdaterad 2015-10-28 av Barbro Falk, ansvarig utgivare Lennart Magnusson