Medelålders döttrar till äldre löper störst risk att drabbas negativt av anhörigomsorg

Petra Ulmanens avhandling handlar om medelålders döttrar och söner som ger omsorg till gamla föräldrar. Att söner och döttrar hjälper lika mycket är ett helt unikt resultat, både nationellt och internationellt. Trots att söner och döttrar hjälper lika mycket kan man generellt se att döttrarna får mer negativa konsekvenser i sina liv.

I början av november 2015 disputerade Petra Ulmanen med sin avhandling Omsorgens pris i åtstramningstid - Anhörigomsorg för äldre ur ett könsperspektiv. Avhandlingen handlar om anhörigomsorg för äldre personer i Sverige, främst medelålders döttrars och söners stöd till gamla föräldrar, och den tar bland annat upp frågor om betydelsen av den minskade äldreomsorgen, hur anhörigomsorgen påverkar arbetslivet och psykiska påfrestningar.

Petra Ulmanen har tidigare arbetat som utredare, journalist och kulturtidskriftsredaktör, men idag är hon verksam som forskare i socialt arbete vid Stockholms universitet. Genom tidigare arbete med olika utredningar upptäckte hon att man inte pratade om äldreomsorgen på samma sätt som om barnomsorgen, exempelvis vad som händer i livet efter pensionering och omsorgsansvaret för gamla föräldrar. När Ulmanen blev doktorand återkom hon till äldreomsorgen och med ett intresse för omsorg ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv.

Bild: Petra Ulmanen
Petra Ulmanen.

  – Avhandlingen består av fyra olika studier - en litteraturöversikt, en policyanalys av regeringens propositioner om äldreomsorg från 50-talet och fram till idag. I den tredje och fjärde studien har jag analyserat Statistiska centralbyråns undersökning om levnadsförhållanden hos äldre samt den anhörigenkät som vi skickade ut till 6000 personer och med specifikt intresse för de medelålders män och kvinnor som hjälper en gammal förälder, säger Ulmanen.

Huvudresultat

När man byggde ut äldreomsorgen under 50-, 60- och 70-talen var anhöriga till äldre personer tämligen frånvarande i regeringens propositioner om äldreomsorg. Utbyggnaden av hemtjänsten motiverades enbart utifrån äldre personers behov och man såg inte anhörigas roll, menar Ulmanen. Först efter att både hemtjänsten och äldreboenden tvingats skära ner, från 1980 och framåt, började man upptäcka att anhöriga gör mycket för äldre personer och att de behövde stöd. Kommunernas anhörigstöd började utvecklas men man såg fortfarande inte hemtjänst eller äldreboende som ett sätt att stödja anhöriga.

  – När man ser utvecklingen under första decenniet på 2000-talet kan man se att det är ett nytt omsorgslandskap för äldre som vuxit fram med stora förändringar. Under 90-talet ökade enbart döttrarnas hjälp till äldre som bor kvar hemma själva, inte sönernas. Min studie visar att under 2000-talet har både döttrarnas och sönernas hjälp till äldre ökat. Den relativa ökningen är till och med större bland sönerna. Men i den här studien är det dock vanligare att att äldre får hjälp av döttrar än söner, säger Ulmanen.

Ulmanen berättar att det skedde en klassförändring under 90-talet – äldre med lägre utbildning blev beroende av hjälp från barnen medan äldre med högre utbildning istället valde att köpa privata tjänster. Utifrån de studier som finns står lågutbildade äldres döttrar för ökningen av anhörigomsorgen under 90-talet. Men på 2000-talet ökar anhörigomsorgen både för äldre med lägre och högre utbildning och de blir mer beroende av barnens hjälp. Den ökade hjälpen från sönerna gäller äldre med högre utbildning och under samma decennium ökar även köp av privata tjänster för lågutbildade äldre. Genom den enkät som skickades ut till 6000 personer kan man få en inblick i hur äldres barn uppfattar sin omsorgssituation, menar Ulmanen – vad barnen gör för sina gamla föräldrar och vad det får för konsekvenser i deras liv.

  – Det som är intressant i den studien är att en fjärdedel av de medelålders döttrar och söner som besvarade enkäten säger att de ger omsorg till en gammal förälder minst en gång i månaden. Det är lika stora andelar, vilket det inte var i tidigare studier när de äldre själva tillfrågades om varifrån de fick sin hjälp. Sönerna och döttrarna säger också att de hjälper till lika många timmar i veckan i genomsnitt. Det är ingen könskillnad där heller och det är ett fullständigt unikt resultat, både för Sverige och internationellt. Trots att söner och döttrar hjälper lika mycket kan man generellt se att döttrarna får mer negativa konsekvenser i sina liv. I jämförelse med sönerna upplever de oftare omsorgen som psykiskt påfrestande, de har svårare att fokusera på sitt arbete och de går oftare i pension tidigare än planerat, säger Ulmanen.

Framtiden

Befolkningen åldras och samhället behöver skattintäkter för att finansiera de ökade kostnaderna för vården och omsorgen. Vi ska jobba allt längre i våra liv och samtidigt hinna med att ta hand om våra äldre närstående, vilket kan vara en ekvation som är svår att få ihop, menar Ulmanen. Det handlar inte bara om hur många sängar det finns på sjukhusen, hur lätt det är att få en tid på vårdcentralen eller hur det ser ut med äldreboendeplatser – det handlar väldigt mycket om hur det organiseras och hur samverkan ser ut. Den organisatoriska omsorgen, som innebär att samordna och sköta alla kontakter kring den hjälp som den närstående behöver, innebär en kraftigt ökad risk för negativa konsekvenser för döttrarna. Att satsa på samverkan är därför ett viktigt sätt att stödja anhöriga, understryker Ulmanen.

Hon hoppas dock att avhandlingen kan bidra till ökad kunskap.

  – Jag hoppas att avhandlingen kan avliva seglivade myter om anhörigomsorg, öka kunskapen och bidra till en mer nyanserad syn, och att vi får upp ögonen för hur viktig äldreomsorgen och sjukvården är även för anhöriga, säger Petra Ulmanen.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Äldre i Centrum nr 1 2016.

Text: Fredrik Jansson, Nka.
Foto: Björn Dalin, Stockholms universitet.

Senast uppdaterad 2016-03-07 av Fredrik Jansson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson