Linda talar om tabubelagda känslor

– Många anhöriga har viktiga erfarenheter att dela med sig av. Vilka strategier har vi för att hantera vårt eget lidande? Hur kan vi stötta varandra så att vi själva inte blir sjuka?

Linda Weichselbraun från Göteborg har under många år levt nära flera personer med psykisk ohälsa. Nu vill hon dela med sig av sina erfarenheter – för att på så sätt hjälpa andra anhöriga.

Linda Weichselbraun

Linda Weichselbraun. (Foto: Sonny Wåhlstedt.)

Linda Weichselbraun är frilansjournalist och filmare. Sedan några år tillbaka är hon engagerad i den nationella kampanjen Hjärnkoll som arbetar för att förbättra allmänhetens attityder kring psykisk ohälsa.

Motorn i kampanjen är 300 privatpersoner som öppet berättar om sina egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Inom Hjärnkoll finns också en grupp anhöriga som jobbar för att lyfta fram just de närståendes situation. En av dessa är Linda Weichselbraun.

– Vi anlitas bland annat för att hålla öppna föreläsningar för allmänheten. Vi arbetar också med utbildningar för andra anhöriga, liksom för personal inom vård och omsorg, berättar hon.

Komplicerade känslor

Det som driver Linda Weichselbraun är en vilja att öka förståelsen för de anhörigas roll, en roll som många gånger kan vara svår att hantera.

– Min erfarenhet är att många av de känslor man kan uppleva som anhörig är tabubelagda. För mig har det inneburit att jag inte pratat om det jag upplevt. Istället har jag gått in i rollen som ställföreträdare för den som mår dåligt. På så vis har de egna behoven glömts bort, säger hon.

Enligt Linda Weichselbraun är det till exempel vanligt att anhöriga drabbas av "självstigma".

– Kanske berättar jag inte för arbetskamrater och vänner att jag har en psykiskt sjuk anhörig, eftersom jag tror att folk ska vara fördömande. Kanske tar jag ut semester eller kompledighet i krislägen, istället för att säga som det är. På så sätt blir jag också isolerad, menar hon.

Kunskap och delaktighet

Ska de anhörigas situation underlättas behövs förbättringar inom olika områden, betonar Linda Weichselbraun. Kunskap om sjukdomen är viktigt, liksom att få känna sig delaktig i planeringen av vården. Anhöriga behöver också information om vilket stöd som samhället kan erbjuda.

– Många kommuner har idag en bra stödverksamhet för anhöriga till dementa, till exempel gruppverksamhet där man kan träffa andra i samma situation. När det gäller psykisk ohälsa har de flesta kommuner inte alls kommit lika långt, trots att socialtjänstlagen i kapitel 5, paragraf 10, säger att vi anhöriga har rätt till stöd, konstaterar hon.

TEXT: BARBRO FALK

Senast uppdaterad 2014-01-20 av Gun Hjortryd, ansvarig utgivare Lennart Magnusson