Anhörigas insatser vid demens kostar skjortan

Den 4 juli släppte Alzheimer´s Disease Internationals (ADI) rapporten "Global estimates of informal care". Den visar bland annat att kvinnor globalt bidrar med över 58 miljarder timmar obetalt arbete per år, eller 40 miljoner helårsarbeten, för att ta hand om personer med demenssjukdomar. De står också för en oproportionell del, 71 procent, av den informella vården globalt sett.

- Så det är verkligen en kvinnofråga, betonar rapportens huvudförfattare Anders Wimo, professor vid Karolinska institutet och allmänläkare i Bergsjö, Hälsingland.

Betydande skillnader
Det finns betydande skillnader mellan hög- och låginkomstländer. I Sverige är det främst make eller maka som står för den informella vården av demenssjuka medan det globalt sett vanligtvis är barn, barnbarn eller svärdöttrar som drar det tyngsta lasset.

Stora konsekvenser
- Det får stora konsekvenser för hela samhällsstrukturen, för arbetsmarknaden och kvinnors möjligheter att försörja sig själva. Dessutom har dessa låginkomstländer ofta en oerhört begränsad infrastruktur för vård och omsorg av äldre, säger Anders Wimo och fortsätter:

- Vi ser också tendenser på att samhällsstrukturen håller på att förändras i många av dessa låginkomstländer. Man har stor intern migration, generationerna splittras vilket gör det svårare att fungera som informell vårdare för demenssjuka, och detta i kombination med att man saknar en infrastruktur för äldreomsorgen utgör ett oerhört oroande scenario.

Utmaningar även i Sverige
Tittar man på utmaningarna i Sverige är det alltså ingenting jämfört med utmaningarna globalt sett. Även om Anders Wimo inte vill bagatellisera situationen på hemmaplan.

- Det är inte problemfritt i Sverige, det är inte det jag menar. Anhörigas förutsättningar för att fungera som anhörigvårdare kan vara svår, den medlevande maken eller makan är också skröplig, barn och barnbarn bor ofta långt ifrån. Sverige kommer också att få en kraftig ökning av antalet demenssjuka från och med 2020 eftersom 40-talsgruppen blir 80 år eller äldre. Så även i Sverige står vi inför stora utmaningar.

- Men samtidigt har vi ju faktiskt hemtjänst, dagverksamhet, anhörigstöd, korttidsvård och särskilda boenden. Den framtida utmaningen i Sverige är att se till att denna infrastruktur för anhöriga byggs ut och dimensioneras med tanke på att vi blir alltfler äldre.

Professor Anders Wimo. Foto: Bildmakarna

Professor Anders Wimo. Foto: Bildmakarna

Att uppskatta antal nerlagda timmar eller kostnader för informell vård av personer med demenssjukdom är ingen okomplicerad uppgift.

Anhöriginsatser för 10 miljarder
I rapporten "Demenssjukdomarnas samhällskostnader 2012" som Socialstyrelsen släppte 2014 uppskattade Anders Wimo och hans medförfattare den totala kostnaden för vård och omsorg av demenssjuka i Sverige till 63 miljarder kronor varav 10 miljarder utgjordes av anhöriginsatser.

- Men det beror på hur man räknar, om behovet av tillsyn också hade räknats in hade beloppet för de anhörigas insatser blivit betydligt högre, poängterar Anders Wimo.

Saknas data
Att sedan ta sig an det globala perspektivet utgör också en särskild utmaning.

- Det är lite knepigt att räkna på eftersom en del länder saknar data. I dessa fall har vi fått göra rimliga uppskattningar av antalet nedlagda timmar, berättar Anders Wimo.

En biljondollar-sjukdom
Men det råder inget tvivel om att det handlar om stora kostnader. Förutom de anhörigas obetalda arbete blev demens, enlig rapporten från ADI, en biljondollar-sjukdom 2018.

- Det motsvarar ungefär en procent av den globala BNP:n för en enda sjukdom, konstaterar Anders Wimo.

Läs rapporten - Global estimates of informal care
Läs rapporten - Demenssjukdomarnas samhällskostnader 2012

Text: Erik Skogh

Senast uppdaterad 2018-07-05 av erik, ansvarig utgivare Lennart Magnusson