Anhöriga viktiga vid byte av vårdform


–Vuxenpsykiatrin måste ha en mer öppen och
inkluderande attityd till de anhöriga
, säger
forskaren Eva Lindgren.

När unga vuxna med psykisk ohälsa byter vårdform – från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin – kan det uppstå problem. Ska processen lyckas måste den planeras i god tid och tillsammans med de anhöriga. Det visar ny forskning vid Luleå tekniska universitet.

Av forskningen framgår också att många föräldrar känner sig helt utelämnade efter övergången. Från en dag till en annan kan deras roll ändras fullständigt.

– Föräldrarna känner sitt barns behov, men har plötsligt ingen talan. Detta innebär en stor vånda för många, konstaterar Eva Lindgren som står bakom forskningen.

Eva Lindgren har arbetat som psykiatrisjuksköterska inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i drygt 20 år, varav åtta år som enhetschef vid Sunderby sjukhus i Norrbottens läns landsting.

Första svenska avhandlingen

Sedan 2010 har hon forskat och disputerade nyligen på en avhandling om unga vuxnas övergång – transition – från BUP till vuxenpsykiatrin.

– Det finns internationell forskning på område, men det här är den första avhandlingen som beskriver svenska förhållanden, berättar hon.

I avhandlingen medverkar bland annat en grupp unga vuxna i åldern 18 till 26 år. Deras erfarenheter av psykisk ohälsa varierar. Det kan till exempel handla om depression, anorexi, psykos eller självmordsförsök. Samtliga har erfarenhet från BUP och vuxenpsykiatrin. Många av dem har fått vård både inom öppen och sluten vård.

Olika perspektiv

I sin avhandling konstaterar Eva Lindgren att ett grundläggande problem vid övergången är att BUP och vuxenpsykiatrin har olika perspektiv. BUP koncentrerar sig på familjen, medan vuxenpsykiatrin har ett individfokus.

För att övergången ska fungera bättre efterlyser Eva Lindgren ett närmare samarbete mellan de två vårdformerna. Personalen måste lära känna varandra och utgå från en gemensam samsyn. Men ska detta fungera behöver man avsätta både tid och pengar, menar hon.

Plats för förbättringar

Eva Lindgren slår fast att det finns ett förbättringsutrymme. Inom BUP måste barnet få stöd att ta ett större ansvar för sin behandling, samtidigt som personalen inom vuxenpsykiatrin måste bli bättre på att skapa trygga relationer vid övergången.

– För att unga vuxna ska vara motiverade att söka fortsatt hjälp inom vuxenpsykiatrin måste personalen bemöta dem som unika personer och hjälpa dem att uttrycka sina tankar och känslor. Det är också viktigt att vårdpersonalen tar hänsyn till patienternas mognadsnivå, att man inser att det handlar om unga personer, inte vuxna, betonar Eva Lindgren.

Anhörigas roll förändras

En annan förändring vid övergången till vuxenpsykiatrin är att föräldrarna inte längre har en självklar plats – trots att de tidigare oftast varit mycket delaktiga i behandlingen. När personen blivit myndig gäller sekretess, och det är upp till den unga att själv bestämma om föräldrarna ska vara delaktiga eller inte i vården.

Eva Lindgren anser att allt detta innebär en stor omställning för många unga vuxna med psykisk ohälsa. Övergången sker dessutom vid en instabil period i deras liv eftersom de samtidigt är på väg in i vuxenlivet.

Faller mellan stolarna

– Det är inte självklart att personen är mogen att ta egna beslut om fortsatt vård och behandling bara för att han eller hon blivit myndig. Om de unga inte har någon anhörig som stöttar dem, är risken stor att de faller mellan stolarna och inte får den vård de behöver, säger hon.

Eva Lindgrens uppfattning är dock att det endast är en minoritet som inte vill att föräldrarna ska vara delaktiga även i fortsättningen.

– Jag har många exempel där unga vuxna betonar att föräldrarna är väldigt viktiga, att det är tack vare sina föräldrar som de har överlevt, berättar hon.

Tungt ansvar

Eva Lindgrens avhandling består av fyra delstudier. I två av dessa kommer även föräldrarna till tals. I intervjuer berättar de om sitt ansvar, ett ansvar som blir extra tungt om den unga vuxnas behov av vård inte blir tillgodosett inom vuxenpsykiatrin.

– När jag frågade föräldrarna hur de orkar, började många av dem att gråta. Man fortsätter att kämpa för att ingen annan tar ansvar. Jag blev överraskad över föräldrarnas förtvivlan, trots att jag arbetat så många år inom psykiatrin. Men jag hade inte insikten att övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin kan vara så smärtsam för de anhöriga, berättar Eva Lindgren.

Hennes slutsats blir att vuxenpsykiatrin måste ha en mer öppen och inkluderande attityd till anhöriga. Får föräldrarna möjlighet att vara delaktiga i vården kan de bli avlastade sitt tunga ansvar. Det kan också leda till ökad tillit och förtroende för vård som erbjuds de unga vuxna, menar hon.

– Det är också viktigt att föräldrarna erbjuds stöd i sin roll att vara förälder till en ung vuxen med psykisk ohälsa, säger hon.

Mer information

Eva Lindgrens avhandling har den svenska titeln "Det handlar om att överleva – unga vuxnas transition inom psykiatrisk vård från unga vuxnas, närståendes och personalens perspektiv". Hela avhandlingen går att läsa här (öppnas i nytt fönster).

Senast uppdaterad 2015-04-20 av Gun Hjortryd, ansvarig utgivare Lennart Magnusson