Anhörig och anhörigkonsulent

- Allt hände på en gång, 2010 blev min man Lars sjuk och drabbades av en svår hjärntumör. Vi visste inte hur länge han skulle få leva. Jag ville vara hemma med min man, som anhörig vill man ju det. Läkaren sa att han inte kunde sjukskriva mig och Försäkringskassans närståendepenning var inte heller aktuell eftersom de inte visste utgången, berättar Barbro.

Barbro Jansson har jobbat som anhörigkonsulent i Härnösands kommun i 15 år men har också fått erfara hur det är att vara anhörig själv och hur viktigt det är att ha chef och kollegor som stöttar.

Inom loppet av en månad från det att Barbros make blev sjuk blev Barbro själv sjuk i cancer vilket ledde till att hon var hemma med sin man i två år. När hon var klar med sin strålbehandling efter 1 ½ år började hon att jobba 25 %.

- Jag kände att det kunde vara bra att vara tillbaka lite på jobbet. Vi är tre anhörigkonsulenter i kommunen och jag fick bästa bemötandet när jag kom tillbaka, men så är de ju också professionella, säger Barbro. Hon fortsätter:

- Även om jag var på jobbet var mitt medvetande hemma hos min man och jag slets mellan att vara på jobbet och hemmet. Jag orkade heller inte med några anhörigsamtal när jag själv var i situationen som anhörigvårdare.

Efter flera operationer gick Barbros man bort i februari 2012 och hon kände ett stort stöd från hennes chef och kollegor på arbetsplatsen. Hon fick också gå till en kurator genom Previa på arbetstid och kände att det hjälpte henne mycket. Efter ett tag gick hon upp till halvtid och så småningom till heltid.

- Min önskan är att fler skulle kunna ha den möjligheten och att det skulle kunna implementeras i hela kommunen. Min chef jobbar just nu med en värdegrund som ska gälla för hela kommunen för att vi ska bli en anhörigvänligare kommun och arbetsplats samt få upp ögonen för anhöriga, säger Barbro.

Barbro anser att arbetsgivare kan göra skillnad för yrkesverksamma anhöriga genom att ta upp anhörigfrågan på agendan.

- Chefer borde ställa frågan på utvecklingssamtal; Hur har ni det hemma? Hur är det i din familj? Men utöver att ställa frågan individuellt så borde också ämnet tas upp mer för diskussion, tillexempel på personalmötena, så att det blir naturligt. Alla är vi ju anhöriga på något sätt, påpekar Barbro.

Hon tycker också att det varit väldigt betydelsefullt för henne att komma tillbaka till arbetet i den takt hon klarar av och anser att det är väldigt viktigt att ha valet att kunna jobba och kombinera anhörigomsorg.

- Man måste få lov att vara nära den som är sjuk och sakta komma tillbaka, detta borde cheferna få in i tänket på arbetsplatserna. Men det finns också ett behov av anhörigdagar liknande de som finns för vård av sjukt barn, att kunna ta ut dagar när man verkligen behöver det, tycker Barbro.

Själv hann inte Barbro använda sig av den närståendepenning som finns för livets slutskede.

- Jag var hemma med min man sista månaden och det blev så tungt och jag orkade inte bry mig om det, det krävs ju också läkarintyg och det är inte sådant man vill hålla på med i den situationen, minns Barbro.

Som anhörigkonsulent möter Barbro många som tycker det är svårt att kombinera yrkeslivet med anhörigomsorgen.

- Det är många som kommer till oss som har svårt att komma ifrån jobbet när de behöver och som inte känner att de har mycket stöd eller förståelse från deras arbetsgivare. Det borde finnas ett mer öppet klimat och mer flexibilitet på arbetsplatserna, anser Barbro.

Barbro Jansson (till höger) med sina kollegor

Barbro Jansson (till höger) med sina kollegor

 

Text: Annika Schaefer, Bild: Privat

Senast uppdaterad 2014-10-23 av Gun Hjortryd, ansvarig utgivare Lennart Magnusson