"När vi stödjer föräldrar, stödjer vi även barnet"

Socialminister Lena Hallengren

Socialminister Lena Hallengren

–Ska barnen vara framtiden måste vi ge dem en bra start i livet. Det förebyggande arbetet måste komma tidigt, likaså insatser till familjer i behov av extra stöd. Det fastslog socialminister Lena Hallengren när hon öppningstalade på konferensen: "Värna våra yngsta – späda barns rätt till hälsa och utveckling", som arrangerades i oktober av Nka, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Linnèuniversitetet på Folkets hus i Stockholm.

–Det absolut viktigaste är att vi utvecklar universella stödinsatser, parallellt med stödinsatser för familjer som har särskilda behov av det. Man måste verka på alla nivåer i samhället och inte minst ha politiskt stöd för att alla barn ska ha rätt till hälsa och utveckling, slog socialminister Lena Hallengren fast.

Konferensen "Värna våra yngsta", 7-8 oktober, satte ljuset på späda barn som anhöriga. Konferensen riktade sig till alla som möter blivande föräldrar, späda barn och deras föräldrar inom mödra- och barnhälsovården, socialtjänst, och barn- och ungdomspsykiatri med flera. Även forskare och beslutsfattare deltog under konferensen, som samlade cirka 500 deltagare.

Lena Hallengren tog även upp den nationella strategin för ett stärkt föräldraskap och betonade bland annat att ett förebyggande arbete bidrar till att frigöra mer resurserna till föräldrastöd. Hon pekade på Rinkebymodellen som ett exempel på ett bra arbetssätt.

–Det är viktigt att kunna arbeta med det som anses lyckosamt och se till att det får spridning. Hon lyfte vidare fram betydelsen av att Barnkonventionen blir lag 1 januari 2020.

Måste bli bättre på att lyssna på barnen
–Det innebär att barnets roll som rättssubjekt tydliggörs. Att vi måste bli än bättre på att lyssna till barn och se till barnperspektivet. Ingenting kommer gratis genom lagen.

Lena Hallengren underströk att vi måste bli bättre på att identifiera de riktigt små barnen och deras behov av stöd.

–Även om Sverige är ett av de bästa länder att växa upp i måste vi bli bättre på att identifiera de riktigt små barnen och deras behov av stöd. Ska barnen vara framtiden måste vi ge dem en bra start i livet.

Vibeke Moe

Vibeke Moe

Konferensens första föreläsare var docent Vibeke Moe, Institutionen för psykologi, Oslo universitet talade kring temat negativa barndomsupplevelser, ACE och deras betydelse för barns utveckling, och behovet av effektiva stödinsatser.

Vibeke Moe började med definitionen av ACE, Adverse Childhood Experience, Negativa barndomsupplevelser, och vad vi vet om konsekvenserna för utvecklingen. Hon hänvisade till vetenskapliga studier som visar ett samband mellan utsatthet för negativa barndomsupplevelser och ökade multipla riskfaktorerna i framtiden, som exempelvis att drabbas av psykisk ohälsa, psykisk sjukdom, alkohol-och drog missbruk, samt risken att utveckla fysiska sjukdomar och skador.

Hon refererade till flera olika studier som visar att tidiga insatser ofta är avgörande för de familjer som har behov av stöd, för att minska riskerna för barnet ska drabbas. Vibeke Moe pekade också på att inom alla utvecklingsområden spelar anknytning till omsorgsgivaren/föräldern en avgörande roll, inte minst mammans psykiska hälsa. Hennes tillstånd påverkar barnet kraftigt, även långt senare upp i åren. Bland annat lyfte hon fram den longitudinella studien: The Dunedin Multidisciplinary Health and Development Study: a 15 year longitudinal study, inom vilken det även gjorts flera intressanta delstudier, t ex kring vilka faktorer som är viktiga för att utveckla självkontroll.

–Varför är de de 1001 dagarna så viktiga för barnets utveckling? Jo, numera vet vi att det just under den perioden sker en extrem utveckling av barnets hjärna, sa hon och pekade på manifestet: The 1001 Critical days. Ett tvärvetenskapligt och tvärpolitiskt manifest för att stödja det späda barnets möjligheter till hälsa och utveckling.
http://www.1001criticaldays.co.uk/

Hon betonade vidare att även små stödinsatser kan ha stor betydelse och att de först 1001 dagarna är bästa tiden för att sätta in förebyggande insatser.

–Vi har unika möjligheter att påverka föräldrarna och sätta in förebyggande insatser just under den perioden. Det är "ett fönster av möjligheter", menade hon. I sammanhanget nämnde hon den anknytningsbaserade metoden med hembesök till utsatta familjer, ABC, Attachment & Biobehavioral Catch-up, något som den amerikanska forskaren Mary Dozier berättade om under förra årets konferens.

Vibeke Moe hänvisade även till nationalekonomen James Heckman, som konstaterat att den bästa investeringen ett samhälle kan göra är att sätta in stödinsatser redan under graviditeten och upp till barnets fem-års ålder.
https://heckmanequation.org/resource/invest-in-early-childhood-development-reduce-deficits-strengthen-the-economy/

–Vi måste ha beredskap och möjligheter att ge stödinsatser tidigt. I Norden har vi de bästa förutsättningar för att ge barn en bra start i livet. Låt oss arbeta tvärs över länder, discipliner, politiska inriktningar. Det är det bästa sättet att jobba vidare på, sa hon och konstaterade slutligen:

–Den här konferensen är en bra plattform för att jobba vidare med de här frågorna. Det viktigast är att vi arbetar både universellt förebyggande, men också fortsätter utvecklar bra stödinsatser för familjer.

Madelene Barboza och Åsa Edlund

Madelene Barboza och Åsa Edlund

Vad är föräldrarådgivarens roll under hembesöket? Vad har utökade hembesök med BHV betytt för socialtjänstens förebyggande arbete? Madelene Barboza, doktorand, Institutionen för Folkhälsovetenskap, Karolinska institutet och Åsa Edlund, enhetschef, Enheten för förebyggande föräldraskapsstöd, Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning delade med sig av erfarenheter från Rinkeby-Kistas hembesöksmodell. De redogjorde för några resultat från en kvalitativ analys av föräldrarådgivarens roll under mötet, samt erfarenheter av att utveckla förebyggande föräldraskapsstöd inom utökat hembesöksprogram i Rinkeby.

Modellen utvecklades i stadsdelen Rinkeby i Stockholm, av BHV och förebyggande socialtjänst i samverkan och innefattar sex hembesök fram till barnet är 15 månader..

–Vi lever och verkar i skillnadernas Stockholm med ojämlik hälsa. I Rinkeby finns stor social problematik och en hög andel barn lever i ekonomisk utsatthet, 38 procent av kvinnorna och 24 procent av männen har ett lågt förtroende för stadsdelsförvaltningen, vilket i sig är ett problem, berättade Åsa Edlund och pekade på vikten av att nå fram till föräldrarna.

Att stärka det positiva föräldraskapet
–Under 2011 anställdes två föräldrarådgivare, två socionomer. Vi behövde fördjupa vårt råd- och stödarbete, vi behövde lotsar, brobyggare och ambassadörer och vi behövde mer tid. 2013 var sedan starten för vår samverkan. Parallellt har vi även haft nära samverkan med forskare vid KI. Utgångspunkten för arbetet har till stor del varit Kerstin Nelanders arbetssätt/bok: Mötets magi, om samspelsbehandling och vardagens välgörande möte, samt att ha ett systematisk och salugent perspektiv. Ser man från forskningens perspektiv har utgångspunkten varit proportionell universalism, jämlik vård och hälsa, förklarade hon.
https://skl.se/halsasjukvard/jamlikvardochhalsa.6206.html

När det gäller forskningen förklarade Madelene Barboza att de kvalitativa studierna handlar om att gräva djupt och försöka förstå varför det blir som det blir. Den första studien handlande om hembesökens innehåll.

–Det vi kom fram till var det vi kallar: Det hälsosamma barnet, vilket handlar om hälsa, skötsel och utveckling. Runt det hälsosamma barnet finns familjen, relationerna. I ett yttre lager påverkan och stöd från den omgivande miljön. När det gäller hembesöken har vi bara preliminära resultat, berättade hon.

–Vår huvudstrategi är att arbeta i nuet och att stärka det positiva föräldraskapet. När det gäller huvudstrategin – att arbeta i nuet – går föräldrarådgivaren in och observerar vad som händer med barnet, hur föräldrarna interagerar med barnet och hur barnet reagerar på det.

Därefter, förklarade hon, utarbetar föräldrarådgivaren en intervention. Hon pekade också på viktiga delar i en så kallad understrategi. Där handlade det exempelvis om att:

  • Stärka positivt föräldraskap – se vad de redan gör som fungerar. Handlar om att coacha.
  • Öka medvetenhet och ansvarstagande i föräldraskapet

Men det kan också handla om att erbjuda individuellt stöd, stödsamtal under hembesöket.

–Familjerådgivaren har en slags vägvisarroll, till exempel att introducera öppna förskolan, vara en guide till socialtjänsten och en representant för det svenska samhället. Rent generellt är det många av de här familjerna som inte känner några svenskar. Då blir detta extra viktigt för de familjer som inte har något nätverk runt sig, sa Madelene Barboza och pratade vidare om att främja goda samtal genom att inta en facilitatorroll.

–Här ser föräldrarådgivaren till att alla får en plats i samtalet. Att det blir ett inkluderande samtalet med utforskande frågor. Ett gott samtal handlar om att, ge och ta och skapa utrymme för reflektion. Det är också viktigt att säkerställa att föräldrarna förstått och känt det meningsfullt. Föräldrarna ska känna att de fått något, att det här är till hjälp.

–Generellt har hembesöksprogrammet betytt mycket för det förebyggande arbetet inom socialtjänsten. Nu når vi alla förstagångsföräldrar. Nästan alla tackar ja, föräldrar tycker att det är bra. Vi kan göra nytta tillsammans för barn och föräldrar, konstaterade Åsa Edlund och betonade:

–Det är viktigt att hela tiden kunna följa resultat. Det måste få ta tid, det ger vinst för alla. Det finns ingen tydlig checklista utan man måste ha med sig att man jobbar i nuet!

Barnets bästa ska gälla
Därför satsar vi på att barnets bästa ska gälla – hela vägen, tillsammans var rubriken för nästa föredrag. Där berättade representanter från Kronobergs län Anne-Lie Jarhult, socialchef, Uppvidinge kommun och Carina Pettersson, biträdande sjukhuschef, Region Kronoberg om den breda samverkan i länet för barnets bästa: "Barnets bästa gäller!".

–Det handlar om en gemensam beskrivning av barns välbefinnande, sa Carina Pettersson och Anne-Lie Jarhult.

–Barnes bästa gäller i Kronbergs län. Ett samarbete som vi påbörjade redan, 2010. De regionala samverkans- och stödstrukturerna när det gäller barn och unga innefattar även skolan.

¬De förklarade vidare att tanken är att bygga långsiktighet, att polisen är med i samarbetet och att de från början haft politikerna med.

–Allt bygger på politiska uppdrag som vi ska verkställa, förklarade Anne-Lie Jarhult och berättade att en resa till Skottland 2016, inspirerat vad gäller arbetet mot brottslighet och högre skolnärvaro.

De listade några samhällsutmaningar som:

  • Demografiska utvecklingen
  • Skolresultat
  • Psykisk ohälsa
  • Livsstil

–Genom projektet ska vi försöka samordna så mycket det går. Det är en stor vinst om vi kan minska antalet kontakter kring varje barn. Här är ett av problemen en hög personalomsättning, sa Anne-Lie Jarhult och Carina Pettersson betonade att vården måste bli bättre på att samverka.

–Inom vården är vi dåliga på att samverka, vi har en stor läxa att göra där. Vi måste tänka nytt och våga göra nytt. Vi har skyldighet att göra det för varje barn – varje gång, sa hon. Här har skolan och socialtjänsten kommit längre.

En fråga de tog upp var hur vi kan göra barnen mer delaktiga i deras egna planer. Där lyfte de fram barnkonventionen och vikten av, och från årsskiftet när Barnkonventionen blir lag, skyldigheten att lyssna till och låta barnen vara delaktiga.

Även Linnéuniversitetet i Kalmar län, Länsstyrelsen, SPSM, Skolverket och Socialstyrelsen är samarbetspartner i projektet.

Carina Pettersson avslutade med att poängtera att projektet: "Barnets bästa gäller!", fortfarande är i uppbyggnadsskedet, men börjar bli lite känt både regionalt och nationellt. Anne-Lie Jarhult i sin tur avslutade med att betona värdet av samarbetet ur ett samhällsekonomisk perspektiv och slog fast:

–Alla våra barn förtjänar engagemang från oss!

Eivor Fredriksen

Eivor Fredriksen

"Depressive plager i overgangsfasen til aå bli foreldre", var rubriken för föreläsningen med Eivor Fredriksen, psykolog och forskare vid Oslo Universitet.
Inledningsvis konstatera hon att hon nu skulle prata om ett tema som hon brinner för.

–I övergången till föräldraskap kan det följa en sårbarhet för psykiska besvär, sa hon och tog upp förlossningsdepression som ett exempel. Hon pekade även på att det gäller för båda föräldrar.

Behövs mer kunskap om psykisk ohälsa
–Hur går det för barnen när föräldrar drabbas av psykiska problem? var en fråga hon sedan ställde och slog fast att det behövs mer kunskap om psykisk ohälsa runt tiden för förlossningen. Hon pekade även på att det är ett utbrett problem med stora kostnader för samhället som följd.

–När det gäller en förlossningsdepression bryter det så totalt mot de förväntningar som vi har när det gäller hur det ska vara när vi fått barn. Vid en
diagnostiskt postnantal depression upplever den drabbade att de inte är tillräckliga som far och mor, kan önska att barnet inte skulle blivit fött och är olyckliga över att de inte känner sig så glada som de förväntas sig. Vissa kan till och med ha tankar om att skada sig eller barnen, sa Eivor Fredriksen och gav sedan en hel del fakta från den longitudiella forskningsstudien: Liten i Norge, LiN.
https://www.uio.no/for-ansatte/arbeidsstotte/fa/forskpro/prosjekter/sv/psi/klinisk/liten-i-norge-%28lin%29/

En grupp som är extra sårbar är de som tidigare haft psykiska problem och eller befinner sig i socioekonomisk utsatthet. De föräldrarna är extra viktiga att hålla koll på, enligt Eivor Fredriksen. Hon pekade även på vikten av att vara uppmärksamma på papporna, när mammorna är i riskzonen att drabbas av psykisk ohälsa-depression.

–När det gäller depressiva symtom i parförhållanden, så kan psykisk ohälsa hos den ena påverka och öka risken för psykisk ohälsa hos den andra partnern. Psykisk ohälsa kan "smitta" i en parrelationer.

–En trygg parrelation är ett skydd mot depression/psykisk ohälsa under graviditeten och även skydd mot att utveckla en postnantal depression.

Andra frågor hon försökte ge svar på var hur det går med barnen när föräldrarna har psykiska problem under graviditeten och efter födseln? Och om det spelar någon roll om det är mamman eller pappan som är drabbad av psykisk ohälsa.

Eivor Fredriksen förklarade att studier visat att pappor som är deprimerade även kan påverka barnets språkutveckling. Vilket hade sin förklaring i att de läste mindre för barnen när de var deprimerade.

–När det gäller mödrar med depression blir barnen i större grad exponerade vilket ger effekt på socioemotionell förmåga. Hela familjen påverkas när pappan är drabbat av depression. Vi behöver mer kunskap om hur pappornas depression påverkar barnen, sa Eivor Fredriksen och lyfte fram ännu en fråga som är viktig att studera. Hur postnatal depression påverkar föräldraförmågan?

–När vi är deprimerade är vi mindre sensibla vad gäller spädbarnen och konflikter mellan föräldrar påverkar barnen negativt. En behandling av postnantal depression har en klar effekt på mödradepression, men mindre på samspelskvaliteten mellan barnen och föräldrarna. Det är viktigt att ha ett eget fokus på det.

När det gäller kliniska komplikationer så underströk hon:

–Vi måste var uppmärksamma på psykisk ohälsa under graviditeten. appornas psykiska hälsa måste ges mer uppmärksam, likaså tidigare psykisk ohälsa.

Och slutligen efterlyste Eivor Fredriksen att det behövs mer studier och uppföljningar av familjen som helhet.

Metod att identifiera psykosociala riskfaktorer

Steve Lucas, Maria Engström, Inga-Lill Hellsing, Anna Berg

Steve Lucas, Maria Engström, Inga-Lill Hellsing, Anna Berg

Under dagarna presenterades även en arbetsmodell: Barnsäkert, som är en modell som testas inom barnhälsovården i region Dalarna för att identifiera och bemöta psykosociala riskfaktorer i små barns hemmiljö av Steve Lucas, barnhälsovårdsöverläkare, Region Uppsala samt docent vid Uppsala universitet, Maria Engström, vårdutvecklare, Region Uppsala samt doktorand, Uppsala Universitet och Inga-Lill Hellsing, BHV-sjuksköterska och koordinator i Dalarna och Anna Berg, vårdutvecklare och koordinator i Dalarna.

–Tyvärr möter vi även i Sverige barn som utsätts för våld och försummelse. En förälder som själv vuxit upp med våld och försummelse tar ofta med det i sitt eget föräldraskap. Barn som far illa är ett stort folkhälsoproblem, kostsamt för samhället och svårt för det utsatta barnet. I vår studie försöker vi se skyddsfaktorer, hitta de friskfaktorer som finns och stärka dem. Syftet är att hitta en bra och säker metod för att identifiera psykosociala riskfaktorer kring barn och ge stöd och hjälp, förklarade Steve Lucas.

Han pekade på att det kan få svåra följdverkningar om ett barn drabbas av långvarig stress och utvecklar så kallade toxisk stress, bland annat ökar risken för översjuklighet men kan även ha negativ inverkan på sociala relationer.

–Vi vill undvika att barns hjärnor påverkas negativt. Syftet med Barnsäkert är att inom barnhälsovården hitta en metod för att identifiera psykosociala riskfaktorer i barnets miljö, underströk han och lyfte fram BHV och deras unika möjlighet att främja hälsa, förbygga ohälsa och att tidigt kunna identifiera riskfaktorer i barnets miljö.

–Vi träffar till exempel mer än 95 procent av alla förskolebarn och det sker många besök hos BHV under barnens första fem år. BHV har ett högt förtroende hos befolkningen i stort, slog han fast.

Steve Lucas och Maria Engström berättade vidare om studien BarnSäkert, där alla BVC i Dalarna deltar med sammanlagt cirka 24 000 barn. Sex sjuksköterskor i Dalarna erbjuds utbildning under ett par dagar för bli bättre på att kunna bedöma eventuell psykisk ohälsa, föräldrastress, missbruk, våld eller ekonomiska problem i familjerna. Modellen bygger på ett föräldraformulär, utifrån SEEK-modellen, Safe Environment for Every Kid, där bland annat olika riskfaktorer bedöms.

Den innebär i korthet att BVC-personal erbjuder föräldrarna att fylla i föräldraformuläret. Det har sedan personalen som utgångspunkt för att identifiera problem och lösningar och ge förslag till hjälp och stöd. Frågeformuläret fylls i vid sex tillfällen, till och med att barnet är 4 år.

–Vi vill hitta en struktur som fungerar likvärdigt och är oberoende av vilken BVC-sköterska man träffar.

Gemensamt ansvar att arbeta för barns bästa
Om ett gemensamt arbete för barnets bästa – den nationella strategin för ett stärkt föräldraskap var rubriken för Tony Bomans föredrag, utredare på Myndigheten för föräldrarätt och föräldraskapsstöd, MFoF. Han utgick från den nationella strategins målsättning att alla föräldrar ska erbjudas stöd under barnets uppväxt.
– Vår uppgift är att samla in kunskap och sprida den. Vi har alla ett gemensamt ansvar att arbeta för barns bästa, men vi som myndigheter måste samverka än mer, sa Tony Boman och vände sig till deltagarna:
–Inför 2020 fortsätter vi vårt utvecklingsarbete, vilket bland annat innebär att vi identifierar det som är bra, fyller på med ny kunskap och jobbar vidare med kunskapsspridning. Plattformen för vårt arbete är er erfarenhet och kompetens inom området.
http://www.mfof.se/

Under dagen presenterades även två tvärprofessionella samverkansmodeller där barnsamordnare Charlotte Luptovics Larsson berättade om samverkansteam i Stockholms län, samt Alma och Alhma, som Anneli Lindberg, specialpedagog och teamledare i Malmö redogjorde för.

Anneli Lindberg, Charlotte Luptovics Larsson

Anneli Lindberg, Charlotte Luptovics Larsson

Charlotte Luptovica Larsson menade att det är lätt att man glömmer de späda barnen när man tänker på lagen. Därför är de här dagarna oerhört viktiga, underströk hon. Stödjer vi föräldrar stödjer vi även barnet. Stöd innebär att vi ser hela familjen, vi får inte glömma bort någon del.

Alla dörrar måste vara den rätta dörren för de här familjerna
–Det här är en arbetsmodell som fungerar. Vi behöver lära oss av varandra och vi får inte tappa bort de här familjerna mellan stolarna. Alla dörrar måste vara den rätta dörren för de här familjerna.

Hon beskrev modellen för samverkan kring psykiskt sjuka och sköra blivande och nyblivna föräldrar. Modellen startade 2000 och vilar på fem ben:
Vuxenpsykiatrin, BVC, BUP, Socialtjänst och Barnmorskemottagning.
Det finns 32 team i Stockholms län, ett team i varje stadsdel. Målgruppen är blivande och nyblivna föräldrar som tidigare haft en psykisk ohälsa, samt de som uppvisar psykisk ohälsa under graviditet eller nyföddhetsperiod.

–Vi ser också till andra riskfaktorer som påverkar den psykisk ohälsan, exempelvis våld i nära relationer, relationsproblematik, arbetslöshet, bristande socialt nätverk med mera.

Charlotte Luptovics Larsson beskrev vidare strukturen för samverkan där teamet träffas en gång per månad för falldagning av nya ärenden, konsultation och uppföljning av ärende. Då sker även samordning av insatser samt vårdplanering och beslut om vem som ska göra vad i teamet. Hon beskrev även att samverkan sker på två nivåer: I de tvärprofessionella samverkansteamet, samt vid vårdplaneringsmöten med den enskilda familjen och deras privata och professionella nätverk, t ex inför förlossningen.

Vårdplaneringen skrivs dessutom in kvinnas journal. Läs mer:
www.vardgivareguiden.se
www.psykiatristod.se

Hon pekade på flera framgångsfaktorer bland annat att:

  • samverkan finns inskrivet i alla verksamheters uppdrag,
  • en strukturerad modell med målsättning och syfte,
  • en utvecklingsgrupp, regelbunden uppföljning av de 32 teamen för att vid behov ge stöd vid hinder för samverkan.

–Andra faktorer som är avgörande för att vi lyckas är att det inte får saknas någon i teamet, att man är säker i sin yrkesroll och har realistiska förväntningar på varandra. Vi behöver ha tid att fånga upp nya ärenden och inte minst ta hjälp av varandra.

Anneli Lindberg berättade sedan om ALMA och ALHVA, ett hembaserat, verksamhetsövergripande behandlingsarbete i Malmö, riktat till späda och små barn och deras föräldrar.

–Hur når man de här familjerna? Jo genom att gå hem till dem, inte lite – utan mycket, slog hon fast och berättade att till en början drevs projektet med två behandlare och forskare.

–Det slog så väl ut att Malmö stad bestämde att man skulle behålla och utveckla den här verksamheten.

–Huvudsyftet med spädbarnsteam är att göra barnets första år så fritt från stress som möjligt. Vi vänder oss till föräldrar med långvarig psykisk ohälsa/sjukdom, förklarade hon och berättade att arbetet sker i tät samverkan med socialtjänsten, där socialsekreterare utreder och beviljar bistånd.

Det är åtta familjer som får stöd via ALMA , det är familjer som är tungt belastade.

De flesta vill få hjälp till sina barn
–De säger ofta ja till att få hjälp, de flesta vill få hjälp till sina barn. De säger även ja till att vi får prata med alla som finns runt familjen. Vårt mål är att göra allting för att det ska bli så stressfritt som möjligt, sa Anneli Lindberg och berättade vidare att varje besök innefattar kontakt, samspel och något praktiskt. Behandlingen pågår till förskolan.

–Det är mycket praktiskt och jättemycket barnet i fokus. Vi vill vara barnets röst. Vi börjar inte samspelsbehandlingen innan lugnet lagt sig, att allt det praktiska är löst. Till exempel att det finna basala saker som välling, se till att man betalt hyran, undanröja krig i relationen – vi försöker hjälpa till för att det ska blir ett lugn i familjen, först då kan vi påbörja behandlingen, underströk hon och fortsatte:

–Vi har två behandlare som är utbildade i alla metoder och vi har bra handledning. Vi vill skapa positiva möten, det är grunden till allt. Det är den tyngsta gruppen vi jobbar med, ibland är det helt förfärligt. Små barn som lever i oförutsägbarhet hela tiden.

Innan familjerna lämnar ALHMA och ALVA hjälper teamet vid behov till med fortsatt behandling.

–Vi planerar också för förskolan och hjälper till så barnet får anknytningspedagoger de första åren. Allt för att ge så mycket fortsatt stöd som möjligt till barnet och familjerna.

Sigrun DanielsDottier

Sigrun DanielsDottier

Nordiskt samverkansprojekt stöttar barn i riskzon
–Vårt mål är att Norden ska bli världens mest hållbara region när det gäller att främja psykisk hälsa, konstaterade Sigrun DanielsDottier, psykolog, forskare och projektansvarig för Mental Health Promotion, Division of Health Determinants, Directorate of Health Iceland.

Sigrun DanielsDottier leder det nordiska projektet: "The first 1000 days in the Nordic countries", som är ett treårigt samverkansprojekt mellan de nordiska länderna.

Projektet syftar till att identifiera riskfaktorer under graviditeten och under späd- och småbarnstiden och se hur man kan jobba förbyggande för att stärka den psykiska hälsan. Tanken är att man ska samla in information om vad som är praxis i de nordiska länderna och ge exempel på väl fungerande verksamheter och metoder för att kunna sprida dem mellan länderna.

- Förhoppningen med projektet är att vi ska utveckla en modell för arbetet med gravida, späda barn och små barn i åldrarna 0- 2 år, förklarade Sigrun DanielsDottier och fortsatte:

–Barn ett viktigt område där vi kan bidra till social hållbarhet och välfärd genom samarbete på nordisk nivå, sa hon och förklarade att projektet även är kopplat till FNs globala mål.

–Ska vi vara det bästa stället att växa upp på måste vi satsa än mer på att skapa ett familjevänligt samhälle. Om inte vi kan göra det här, hur kan vi förvänta oss andra länder ska klara det?

En slutrapport från projektet "The first 1000 days in the Nordic countries" ska levereras under 2021, samma år kommer även en avslutande konferens arrangeras i Reykjavik.

Ulrika Vestin, Sveriges Kommuner och Landsting, SKL redogjorde för statens och SKLs överenskommelse, 2017 om att satsa pengar på att utveckla barnhälsovården.

–Politiska satsningar på barnhälsovården förbättrar för de små barnen. Målet måste vara att skapa förutsättningar för en god hälsa för barnen, vi vet att det är den bästa skyddsfaktorn för att klara sig bra senare i livet. En av nycklarna för att skapa de förutsättningarna är samarbete. Det måste finnas en tät dialog mellan myndigheterna, slog hon fast.

Avslutande diskussion

Avslutande diskussion

Systematisk uppföljning är viktig
Efter det avslutades konferensen med ett panelsamtal mellan Anna Bessö, avdelningschef, Folkhälsomyndigheten, Åsa Furén-Thulin, sektionschef, SKL samt Malin Bergström, psykolog och docent, Barnhälsovårdsenheten, Region Stockholm, Karolinska Institutet.

Anna Bessö:
–Vi har en övergripande roll när det gäller att följa folkhälsan övergripande och folkhälsopolitiken, sa hon och pekade på att det finns en fantastisk struktur och en basnivå på plats. Det innebär att vi når alla i den mängd som behövs och det finns en kunskapsutveckling när det gäller arbetssätten inom området. I de fortsatta stegen är det viktigt att vi värnar om den bas vi har.

Åsa Furén-Thulin:
–Ska vi värna de yngsta bör vi jobba i partnerskap och stötta utvecklingen inom socialtjänsten. Vi lägger örat mot rälsen för att höra vilket stöd som behövs. Men alla pratar om samverkan, istället borde vi prata mer om samarbete. Vi behöver också lägga mer krut på att föra in Barnrättsperspektivet, nu när Barnkonventionen ska bli lag, och även ha siktet inställt på de minsta barnen. Det behövs även en kraftsamling vad gäller psykisk ohälsa i relation till de yngre barnen. BVC och skolhälsan skulle behöva stärka sitt samarbete.

Malin Bergström:
–Tack vare MHV och BVC har vi unika resurser inom det här området. Men en viktig del är att ha mer fokus på papporna, de är delvis en outnyttjad resurs. Pappor kan också ha stort behov av stöd, de har generellt ett sämre nätverk. Vi måste hjälpas åt att få ett barnrättsperspektiv istället för som nu ett mammaperspektiv.

En annan fråga som Malin Bergström lyfte fram handlade om uppföljning och forskning. Hon menade att vi har mycket kunskap om vad som är betydelsefullt men mindre kunskap om effekterna av olika metoder.

–Uppföljning är väldigt viktig och att vi inte implementerar metoder som inte är evidensbaserade, slog hon fast och fick stort gensvar från deltagarna.:

Merike Hansson

Merike Hansson

Merike Hansson, utredare, Socialstyrelsen:
–Vi är många myndigheter som har olika delar av ansvaret när det gäller det ofödda och späda barnet och deras föräldrar. Här ser vi att det är så oerhört viktigt att vi har samma kunskapsgrund att jobba efter. Där är den senaste forskningen om späda barn och deras föräldrar viktig. Därmed finns det också möjlighet till en bred samverkan mellan de nationella myndigheterna så att vi drar åt samma håll.

 

 

 

 

 

Tony Bomans

Tony Bomans

Tony Bomans, utredare på Myndigheten för föräldrarätt och föräldraskapsstöd, MFoF:
–Myndigheterna måste samverka med varandra, vi måste ta ett gemensamt ansvar i arbetet för barnets bästa. Vi ska inte heller glömma civilsamhället, det finns mycket erfarenhet som bör tas tillvara inom civila sektorn.

 

 

 

 

 

 

 

Ann-Cristine Jonsson, Folkhälsomyndigheten

Ann-Cristine Jonsson, Folkhälsomyndigheten

Ann-Cristine Jonsson, Folkhälsomyndigheten. Det är fantastiskt roligt att se att så många kommit hit i år igen. Vår intention med konferensen, som vi nu anordnat för tredje året i rad, är att de här dagarna ska ge praktiker, forskare, politiker, utredare och andra verksamma inom området tillfälle att lära sig mera om varför det är så viktigt med insatser inom de 1001 första dagarna. Att alla får ta del av exempel på tidiga insatser som kan var till användning i den egna verksamheten. Det universella stödet inom mödra- och barnhälsovården i Sverige ger bra förutsättningar att stötta barnet och familjen redan under de två första levnadsåren. Som J Heckman betonar är det också en mycket lönsam samhällsinvestering. Med en gemensam kunskapsgrund om de 1001 första dagarnas betydelse för det späda barnets hälsa kan vi tillsammans göra än mer!

 

Dan Hammarström

Dan Hammarström

Dan Hammarström Barnsjuksköterska, BVC i Uppsala.

–Det har varit väldigt inspirerande dagar, mycket att ta med mig hem till mina kollegor i Uppsala. Frågor som samverkan känns väldigt viktiga, sa Dan Hammarström

 

 

 

 

 

Ingela Furenbäck

Ingela Furenbäck

 

 

 

Ingela Furenbäck, forskare, möjliggörare och projektledare: Barn som anhörig, Nka:
–Det här är en oerhörd viktig konferens som har utvecklats till en arena för möte mellan forskare, politiker och praktiker kring ett av våra mest angelägna samhällsfrågor – att värna våra minsta. Konferensen bidrar till spridning och utveckling av kunskap, för att de små ska få det omhändertagande de behöver. Motsatsen, när små barn får växa upp i riskmiljöer kan generera problem på både samhälls- och individnivå, som till exempel missbruk, psykisk och fysisk sjukdom samt ekonomiska och relationella.

 

 

 

 

Eva Nyberg, forskare FoU Södertörn.
–Intressant att lyssna på alla föredrag som gäller samverkan, många bra modeller som presenterades, men frågan är hur det ser ut i praktiken. Många mammor som är i behov av stöd får inte i närheten av den hjälp som redovisas här. Vi måste trots allt bli bättre på att identifiera familjer i riskzon och fortsätta utveckla stödinsatser. Något jag saknat är mångfaldsperspektivet. Det är ett tips till nästa års konferens, sa Eva Nyberg, forskare FoU Södertörn.

 

Text och foto: Agneta Berghamre Heins

Senast uppdaterad 2019-11-11 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson