Utvecklingstrauma

Från 2nd International Young Carers Conference med Dag Nordanger, specialiserad psykolog på Western Norway Violence & Trauma resource centre och professor vid Western Norway university.

Dag Nordanger har arbetat med trauman sedan 90-talet och enligt Nordanger själv har traumapsykologin i viss mån ett begränsad värde när det gäller att förstå unga omsorgsgivares situation och behov. Inom traumapsykologi ligger huvudfokus traditionellt på skadan eller de skador som orsakats av negativa, extrema eller överväldigande händelser. Ett trauma i barndomen händer oftast i ett sammanhang där något annat också saknas och i verkligheteten är försummelse och trauma oskiljaktiga, menar Nordanger.

Bild: Dag Nordanger
Dag Nordanger.

– En studie visar att om ett barn utsätts för en speciell sorts motgång eller bakslag, exempelvis försummelse, så upplever 69 procent av barnen också en annan typ av motgång eller bakslag. Det är inte bara motgången i sig som orsakar skada utan upplevelserna påverkar också utvecklingsförloppet, säger Dag Nordanger.

Begreppet "utvecklingstrauma" bekräftar att barn som traumatiseras i sina nära relationer ofta också berövas grundläggande utvecklingsbehov. De får för mycket av det som är dåligt och för lite av det som är bra. Ett barns grundläggande behov måste kunna regleras och anpassas och de behöver få hjälp med att kunna reglera detta. Det som kallas "Toleransfönstret" är den optimala platsen att vara på, där har barnen rätt nivå gällande aktivitet och där är de också mottagliga för inlärning och kan växa. Ligger man över fönstret är man hyperaktiv och ligger man under fönstret är man hypoaktiv, vilket är motsatsen till hyperaktiv. Barn som utsätts för dubbel börda i traumat och saknar stöd för reglering, som så många barn och unga omsorgsgivare, hamnar lätt i zonerna utanför toleransfönstret. För att kunna tillgodose dessa barns grundläggande behov måste vi se deras underliggande mönster som beror på svårigheter att reglera, snarare än se de diagnoser de uppfyller kriterierna för, menar Nordanger.

– Istället för att tänka på hur vi ska reparera deras trauman bör vi istället anstränga oss på uppgiften hur vi kan kompensera för deras förluster. Även efter barndomen så är deras grundläggande utvecklingsbehov och kraften bakom deras utveckling upplevelser av reglering eller stödet från en anhörig, säger Dag Nordanger.

Text och foto: Fredrik Jansson, Nka.

Senast uppdaterad 2017-06-14 av Fredrik Jansson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson