Anhörigomsorg och arbete

Ingen människa är en ö – runt en person med sjukdom, ålderssvaghet eller funktionsnedsättning finns en eller flera anhöriga som mer eller mindre blir en förutsättning för god livskvalitet hos den som behöver hjälp.

För de flesta av oss är det naturligt att hjälpa någon som behöver oss. Det är gott att kunna hjälpa till och vara behövd, att betyda något för någon annan. Det är en del av livet och hör till våra grundläggande behov. Så länge valet är vårt eget hjälper det oss att må bra. För många, fler än vi tänker på kan omsorgen och hjälpen bli något vi känner att vi inte kan välja bort eller som kommer att ta mer utrymme än vad vi vill eller kunnat förutse. Kanske mer än vi orkar. Den andres behov av stöd och hjälp kan pågå under lång tid eller kommer plötsligt.

Vi ser oss som syster, bror, dotter, maka make, partner, förälder eller vän. Få av oss tänker om oss själva som anhörigvårdare eller ens att vi är anhöriga till någon med funktionsnedsättning eller sjukdom. Vi lever det liv vi har så gott vi kan. Det är lätt att tro att man är ensam om sin situation eller att man ska bära allt på egen hand.

Även den som hjälper behöver vila, stöd och förståelse för att orka hjälpa och inte själv bli sjuk på kuppen. Det mycket man som anhörig kan få hjälp med, ofta kan det vara enkla saker som behövs. Någon som förstår, någon att dela med, någon att fråga till råds, praktiska hjälpmedel, någon som avlastar eller att kunna jobba hemifrån ibland eller en förstående chef från arbetsgivaren.

Senast uppdaterad 2013-04-19 av Karin Holmåker, ansvarig utgivare Lennart Magnusson