Insatser till späda barn kan inte vänta

Kerstin Neander från verksamheten Gryning och Catarina Furmark, leg psykolog och doktorand, Karolinska Institutet under konferensen om späda barn. Foto: Agneta Heins.

Samla och tillgängliggör kunskap om stöd till späda barn som växer upp i familjer med särskilda behov, arbeta för att stärka möjligheten till utbildning i relationspsykologi och specialisering i samspelsbehandling, öka satsningar på välfärd och folkhälsa inom områden som kan bidra till att stötta föräldrar i sitt föräldraskap, exempelvis öppna förskolan och förskola, och inte minst - skapa förutsättningar för samverkan. Det var några av de övergripande slutsatser som drogs under konferensen " Värna våra yngsta – späda barns rätt till hälsa och utveckling.

Konferensen "Värna våra yngsta – späda barns rätt till hälsa" tog ett samlat grepp för att skapa uppmärksamhet och förmedla kunskap kring stödet till våra allra yngsta och deras föräldrar, när föräldraskapet sviktar på grund av psykisk eller fysisk ohälsa, funktionsnedsättning, beroende eller andra skäl. Något som i sin tur kan inverka negativt på samspelet mellan spädbarn och föräldrar.

Konferensen anordnades i samarbete med NKA, Nationellt kompetenscentrum anhörig, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten på Folkets Hus i Stockholm, den 16 och 17 oktober. På plats fanns över 500 deltagare från främst hälso- och sjukvården och socialtjänstens olika verksamheter riktade till såväl barn, som vuxna.

Under de två konferensdagarna lyftes aktuell forskning, utvecklingsarbete och verksamhetsnära arbete fram på olika sätt. Föreläsningar varvades med sex parallella seminarier per dag. Andra dagen gavs även en internationell utblick, där deltagarna fick ta del av projekt och verksamheter i de Nordiska grannländerna; Norge, Danmark och Finland.

Insatserna till späda barn kan inte vänta

Olivia Wigzell, generaldirektör, Socialstyrelsen, inledde konferensen "Värna våra yngsta – späda barns rätt till hälsa och utveckling". Hon slog fast att konferensen är efterlängtad och riktar ljuset på våra allra yngsta och deras behov.
– Tidig upptäckt av svårigheter och tidigt stöd i föräldraskap, såväl universellt som riktat, är av grundläggande betydelse för barns hälsa och utveckling. Det innebär att nödvändiga insatser för stöd inte kan vänta. Ju tidigare stöd, desto mer kan också göras genom mindre omfattande insatser för att förebygga att problem växer sig stora och riskerar att permanentas, konstaterade hon.

Olivia Wigzell pekade på att vi i Sverige har en fantastisk mödra-och barnhälsovård, som når de flesta barnen i landet. Där finns möjligheten att tidigt fånga upp och stödja utsatta barn och föräldrar. Därför är det av stort vikt att förutsättningarna stärks för att kunna ge stöd inom barn- och mödrahälsovården, betonade hon och pekade samtidigt på att samhällets stödsystem för barn med särskilda behov är tydligast utformade för barn från skolåldern och uppåt, och då med fokus på barnen själva och inte hela familjesituationen. När det gäller de allra yngsta barnen finns en tendens att vänta, menade hon.

Fler borde erbjudas samtalsstöd

– Trots att forskningen visar att tidigt samspelsstöd mellan späda barn och föräldrar har god effekt, erbjuds allt för få det stödet eller för sent, berättade Olivia Wigzell.

Ett annat viktigt område som Olivia Wigzell lyfte fram och som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet, är psykisk ohälsa i samband med graviditet, förlossning och eftervård.
– Där finns mycket att göra både vad gäller informationsöverföring i hela vårdkedjan och vad gäller samverkan mellan förlossningsvården och mödra- och barnhälsovården, socialtjänst och vuxenpsykiatri.

Hon pekade även på några faktorer, som bidrar till att stödet inte ges i tillräcklig utsträckning till nyblivna föräldrar som är psykiskt sårbara, har risk- eller missbruk, eller av andra skäl behöver extra stöd. En orsak är bl a de korta vårdtiderna, som i sin tur gör att det är svårt att hinna upptäcka symtom på psykisk ohälsa hos föräldrarna i tid. En annan förklaring kan vara tidspress inom såväl mödra- som barnhälsovård, vilket gör att besökstiderna är korta och möjligheter till samtal för få.

Samtidigt underströk Olivia Wigzell att det pågår mycket arbete i rätt riktning runt om i landet, där man intensifierat satsningar för att ge späda barn och deras föräldrar stöd. Det handlar exempelvis om utökade hembesök där barn- och mödrahälsovården samverkar med socialtjänsten, samspelstöd, samverkansteam där olika professioner ingår för att stötta föräldrar med psykisk ohälsa.
– Väldigt mycket görs runt om i landet för att stärka föräldrar i deras föräldraroll, både generellt men också då föräldrar av olika anledningar inte klarar sin föräldraroll, sade Oliva Wigzell.
Sedan lämnade moderator Elsa Rudsby Strandberg, från Folkhälsoinstitutet ordet till konferensen första föreläsare: Pia Risholm Mothander, docent, psykolog och psykoterapeut, Stockholms Universitet.

Hon gav en historisk tillbakablick och redogjorde för vad som ansågs som god spädbarnsvård, från 30-40-talets hygienideal, där det också handlade om att tidigt lära barnet självbehärskning, till 50-talet där man mer och mer började tänka på barn som barn.


Pia Risholm Mothander, docent, psykolog och psykoterapeut, Stockholms Universitet. Foto: Agneta Heins.

Anknytningsteorins ursprung

– På 50-talet började man se att barn hade olika temperament och andra olikheter, förklarade Pia Risholm Mothander och berättade vidare att en person som hade stort inflytande då var John Bowlby, i vars arbete anknytningsteorin har sitt ursprung. Anknytningsteorin ledde också fram till förändrade rutiner på sjukhus och vårdinrättningar, bl a vad gäller överlämnande av barnen.

– Idag vet vi att små barn behöver en trygg bas och en säker hand. Något som påverkar hela livet.

Pia Risholm Mothander lyfte fram andra personer som haft avgörande inflytande på hur vi ser på spädbarn idag, exempelvis
Selma Friberg och Daniel Stern, som bl a tog fasta på att spädbarn redan vid födseln är förmögna till samspel. Något vi tagit med oss till 21:a århundrandet.

Pia Risholm Mothander tog upp bergrepp som intersubjektivitet, affektintoning och spegelneuroner, alla lika viktiga för samspelet mellan barn och föräldrar.

Flera riskfaktorer

Ett annat centralt begrepp är epigenetik, vilket innebär att vi bär med oss vår omgivande miljö i vår arvsmassa. Hon tog ett exempel med stress, där man kunnat påvisa att fostren och barnen påverkats då gravida kvinnor lider av extrem stress.

Andra riskfaktorer som Pia Risholm Mothander pekade på var extrem omsorgssvikt, med emotionell svält som följd och alkohol och droger.

– Vi behöver uppmärksamma barn med särskilda behov. Speciellt barn som utsätts för kumulativa risker, där riskfaktorer adderas. Det är viktigt att det finns förebyggande insatser riktade till familjer, bl a genom en väl fungerande förskola. Förskolan ska vi värna om, betonade hon och fick spontana applåder när hon slutligen lyfte en önskan sprungen ur ett nutidsfenomen:
– Behåll mobilen i fickan när ni är med era små barn.

Catarina Furmark, leg psykolog och doktorand, Karolinska Institutet pratade under rubriken; Varför är det viktigt att fokusera på IMH och vilken kompetens behövs för att kunna göra det? Hon lyfte även upp vårt grannland Norge som ett gott exempel inom området.


Catarina Furmark, leg psykolog och doktorand, Karolinska Institutet. Foto: Agneta Heins.

Viktigt med tidiga insatser

Hon pekade på att allt för hög dos aversiva upplevelser tidigt i livet,
t ex föräldrar som inte är känslomässigt tillgängliga, kan leda till ohälsa även för späda barn, men att vissa barn klarar det bättre än andra. Därför, betonade Catarina Furmark, är det av största vikt med tidiga insatser.
– Man kan inte slå sig till ro och vänta på att det går över. Det är en bra investering att satsa på tidiga insatser, det ger mycket tillbaka, konstaterade hon.

Catarina Furmark pekade på att vi i Sverige också har mycket att lära av våra nordiska grannländer, inte minst vad gäller riktade insatser och indikerande insatser. Norge har bl a ett väl fungerande spädbarnsnätverk, samt ett nytt kompetenscenter inom området.

Kerstin Neander från verksamheten Gryning, som är en dagverksamhet för späd- och småbarnsfamiljer med samspelssvårigheter av olika slag och i behov att utveckla sitt föräldraskap. Gryning är ett samarbete mellan Region Örebro och Karlskoga, Degerfors och Laxå kommuner. Just denna dag fyllde även verksamheten 30 år, vilket gav en extra applåd.

–Vården är inte jämlik i landet. Den skiljer sig mycket åt när det gäller vilket stöd som finns till späd-och småbarnsfamiljer som har det svårt, var Kerstins Neanders erfarenhet. Hon bad deltagarna räcka upp handen om de spontant visste vart de skulle hänvisa späd- och småbarnsföräldrar som har det svårt.

Satsa öronmärkta pengar till området

Tyvärr var det allt för få händer som åkte upp i luften. Något som Kerstin Neander beklagade, men lyfte samtidigt fram region Skåne som ett gott exempel, där man länge satsat resurser inom området.
Hon slog fast att det finns ett behov av att systematiskt utvärdera de behandlingsmetoder som finns, se över vilken kompetens som behövs och utöka kompetensutvecklingen, samt satsa mer öronmärkta pengar till området späda barns hälsa.

Under konferensens första dag berättade Åsa Heimer, initiativtagare och projektledare om det strukturerade samarbetet som pågått sedan 2017 i Rinkeby, mellan barnhälsovård och förebyggande socialtjänst, för de allra yngsta och deras föräldrar. "Hembesök – ett sätt att stärka förutsättningar för hälsa och utveckling", var rubriken på hennes föredrag. Och efter sju års arbete ser Åsa Heimer och hennes kollegor i Rinkeby betydande positiva effekter av "Hembesöksprogrammet, som bl a erbjuder familjerna sex besök i nära samverkan mellan BVC och socialtjänsten, och som till viss del även är ett integrationsprogram.

Åsa Heimer berättade hur viktigt det är att tala om det lilla barnets kompetens och lekens betydelse för barnets utveckling. Men också att uppmärksamma ordets betydelse.
– Det kan skilja mer än 50 000 ord som används i ett hem där barn lever i ett språkrik miljö och i en ordfattig miljö, konstaterade Åsa Heimer och berättade om det viktiga samarbetet med biblioteken, där alla barn i området får en pekbok vid sex månaders ålder. I det sammanhanget lyfte hon också fram öppna förskolans roll, för att stärka språkutvecklingen.


Åsa Heimer, initiativtagare och projektledare, Rinkeby. Foto: Agneta Heins.

Ökad tillit i föräldrarollen

– Vårt mål är att göra gott för föräldrar och barn i Rinkeby. Vi har alltid barnets bästa i fokus. En viktig faktor är att tidigt identifiera föräldrar som är i behov av stöd i sin föräldraroll.

– Nästan alla föräldrar är positiva till hembesök och upplever ett stort stöd från oss. De uttrycker bl a att de fått ökad trygghet, känner sig mer sedda i samhället och fått en ökad tillit i föräldrarollen. Vi har fokus på att stärka det goda samspelet mellan barn och föräldrar, men även mellan föräldrarna, samt att skapa förståelse för hur det påverkar barnet.

Mätbara resultat

Andra mätbara resultat av projektet är en 15 procentig ökning av MPR-vaccinationer, minskad konsumtion av akutsjukvård och minskad förekomst av karies hos treåringar.

Om ALMA och ALHVA – samverkan mellan Malmö stad och hälso- och sjukvården kring föräldrar med psykisk ohälsa och deras späda och små barn, berättade Birthe Hagström, fil.dr i pedagogik och tidigare utvecklingsledare i ALMA.

Väl förankrade projekt

ALMA startades 1999 och är en samverkan mellan socialtjänst, barn- och vuxenpsykiatri och mödra- och barnhälsovård i Malmö.Hon fastslog att nyckeln till att ALMA kunde gå från projekt till en permanent verksamhet i Malmö, var den tidiga förankringen på alla nivåer i organisationerna och framförallt inom politiken.

– Redan från början förankrade vi allt väldigt väl på alla nivåer. Det är oerhört viktigt att ha en politisk botten för att kunna fortsätta efter projekttiden, var Birthe Hagströms erfarenhet och budskap till andra som driver projekt.

Inom ALMA finns flera olika stödfunktioner, som föräldrastöd, föräldratelefon, föräldragrupp och sommarverksamhet. Vissa har tillkommit efter önskemål från brukarorganisationer.Birthe Hagström betonar att en fråga som hela tiden ställts inom ALMA är, "om vi gör rätt saker"? Vilket bland annat har lett fram till att synliggöra en brist på hembaserad behandling för de mest utsatta spädbarnsfamiljerna. Det i sin tur resulterade i att "systerverksamheten" ALHVA startades.
– Vi ser att modellen är ändamålsenlig för Malmö. ALHVA är numera ett hembaserat verksamhetsövergripande arbete, där socialtjänst, vuxenpsykiatri, mödra- och barn hälsovård, kvinnoklink m fl samverkar.


Birthe Hagström, fil.dr i pedagogik och tidigare utvecklingsledare i ALMA. Foto: Agneta Heins.

Erfarenheter från grannländerna

Konferensens andra dag hade fokus på vad vi kan lära av våra grannländer. Forskare och praktiker deltog från Norge, Danmark och Finland och berättade om olika verksamheter riktade till utsatta späda och små barn, deras föräldrar och anhöriga.

I Danmark satsade regeringen cirka 40 miljoner på 10 utvecklingsprojekt i 17 kommuner för att stärka mödravården, fånga upp utsatta familjer och kunna sätta in stöd i ett tidigt skede.

Pernille Gudbjerg, projektledare och utvecklingssjuksköterska vid Söderborg kommun i Danmark berättade om verksamheten: "Klar, parat – Tryg start", som vänder sig till gravida i riskzonen och deras partner och pågår under graviditeten och upp till åtta veckor efter barnets födsel. Hälften av föräldrarna har olika psykiska problemställningar, svåra uppväxtvillkor, depressioner och totalt sett en komplex problemsituation.

Utgår helt från deras situation

– Föräldrarna har mycket svåra upplevelser med sig i ryggsäcken som gör det svårt att fungera bra som föräldrar. Men vi märker att tidiga insatser är väldigt verkningsfulla, säger Pernille Gudbjerg och berättar att metoden främst handlar om att erbjuda individuella samtal och gruppsamtal.

En viktig faktor är att mötena, som erbjuds föräldrarna, rent fysiskt är lättillgängliga. Då ökar närvaron. Pernille Gudbjerg använder ordet succé om verksamheten. Förklaringarna är bl a att:

• Föräldrarna har fått mycket mer information än normalt.
• Att man arbetat tvärprofessionellt – över yrkesgränserna, vilket har ökat kvaliteten på insatsen.
• Att man fått mer kunskap om varandras kompetens.

Pernille Gudbjerg betonar även att framgångarna framförallt är en följd att man hela tiden haft ett extremt tydligt fokus på föräldrarna och fullt ut utgått från deras situation och det liv de lever.

Även erfarenheter från Norge och Finland tyckte de många deltagarna var inspirerande. Marit Bergum Hansen seniorrådgivare vid RBUP i Norge, berättade bland annat om vilken strategi Norge har för att kunna ge stöd till gravida och små barn som befinner sig i riskzon för psykisk ohälsa. I det sammanhanget fyller RBUP, center för barn och ungas psykiska hälsa, ett viktigt syfte som kunskapscenter för både professionella, brukare och anhöriga.

Kaija Puura, professor inom barnpsykiatrin, Universitetet Tampere, Finland pratade under rubriken: How to detect infants and families in distress in front line services.


Moderator Elsa Rudsby Strandberg, från Folkhälsoinstitutet lämnar över ordet till Pernille Gudbjerg, projektledare och utvecklingssjuksköterska vid Söderborg kommun i Danmark. Foto: Agneta Heins.

Sex parallella seminarier per dag

Under konferensdagarna kunde deltagarna välja mellan sex parallella seminarier per dag, för att fördjupa sina kunskaper och få del av olika verksamheter runt om i landet. Där fanns såväl verksamhetsnära praktiker som forskare bland föredragshållarna.

Bland annat berättade Susanne Åhlund, om Alkoholprevention i svensk mödrahälsovård, Eva Tedgård talade om Psykoterapeutiska interventioner i sårbara späd- och småbarnsfamiljer. Maria Svanström och Eva Andersson presenterade verksamheten Gryning, Region Örebro län och Karlskoga kommun. Kerstin Neander, även hon verksam inom Region Örebro län, berättade om "Trygghetscirkeln – för ett reflekterande föräldraskap", vars mål är att hjälpa föräldrar till förståelse för barns behov av känslomässigt stöd. Under rubriken: "Traumatiserade flyktingföräldrar och deras små barn, pratade Monica Brendler Lindqvist, från Röda Korset.

Vidare erbjöds deltagarna ett seminarium om "våld i nära relationer – en risk för små barns hälsa och en uppgift för barnhälsovården", som leddes av Kerstin Almqvist, samt ett seminarium om "mödrar med intellektuella funktionsnedsättningar och deras barns anknytning: Risk– och skyddsfaktorer", Där delade Pehr Granqvist, forskare och professor i utvecklingspsykologi, med sig av sina erfarenheter.

Efter två oerhört intensiva och lärorika dagar avslutades konferensen med några sammanfattande reflektioner. Moderator Catarina Furmark ledde expertpanelen, som bestod av: Per Granqvist, Stockholms universitet, Kerstin Neander, Universtitetssjukvårdens forskningscentrum, Region Örebro län, Pia Risholm Motander, Stockholms universitet, samt Margareta Brodén, docent och psykolog, Viktoriagården Malmö. Panelen lyfte fram flera konkreta insatser för att främja föräldrar och späda barns psykiska hälsa.

Identifiera utsatta späda barn och föräldrar

Pia Risholm Motander pekade på att de långsiktiga stödjande insatserna måste öka, att åtgärder måste sättas in tidigt. Men också att det är viktigt att bli än bättre på att identifiera utsatta föräldrar och späda barn.
– Vi måste ha kunskaper, tid och resurser för att fortsätta göra det vi bör göra, sade hon och efterlyste en svensk kunskapsenhet för att stärka och sprida kunskaperna i hela landet.

Kerstin Neander tog upp vikten av att ha låga trösklar.
– Det ska vara lätt att komma intill. Spädbarnsfamiljer som har det jobbigt ska inte behöva vänta, slog hon fast och betonade vikten av samverkan mellan olika instanser.

Hon pekade också att det är viktigt att se att familjerna behöver hjälp av olika intensitet och att barn med bräcklig bas behöver långvarigt stöd, samt att samspelsbehandling tydligare måste ses som ett eget kunskapsområde.

Per Granqvist i sin tur lyfte frågan om anknytning, att det ibland råder förvirring i det praktiska arbetet vad gäller anknytning.
– Ibland, menade han, räcker det med att barnet har en otrygg anknytning för att socialtjänsten ska göra ett omhändertagande. Men det viktiga för barnet är snarare att de har en stabil och säker omvårdnad. Han pekade på forskning som visar att "loppet inte är kört", om barnet har en bristande anknytning, utan att det går att hjälpa föräldern/ föräldrarna att få till en positiv anknytning.


Från ord till handling: Avslutande paneldiskussion med Pia Risholm Mothander, psykolog, filosofie doktor, Stockholms universitet, Pehr Granqvist, professor i utvecklingspsykologi, Stockholms universitet, Kerstin Neander, filosofie doktor, Universitetssjukvårdens forskningscentrum, Örebro samt Margareta Brodén, docent och psykolog, Viktoriagården Malmö. Foto: Agneta Heins.

Förorda samspelsbehandling

– Även om det finns riskfaktorer kring barnet är det bättre med stödjande insatser i barnets hem, istället för interventioner, menade Per Granqvist.

Han pekade samtidigt på att aktuell forskning visar att när interventioner ändå måste göras, visar även resurssnåla interventioner effekt. Men för den skull får man inte tro att t ex tio möten/interventioner räcker för att allt ska bli bra, förtydligade han, utan att det handlar om betydligt mer och långvariga stödinsatser.

Där måste den solidariska välfärdsstaten göra mer för att minska fattigdom och social "stökighet, påpekade han vidare och utmanade deltagarna genom att starkt förorda samspelsbehandling, istället för allt för snabba LVU-insatser.

Margareta Brodén fick stort gensvar från deltagarna när hon slog fast att "det som präglar det här området är bagatellisering", och att det saknas tillräckligt med kunskap.

Hon tog upp det viktiga samspelsarbetet och att det kan vara svårt att beskriva det, men att det krävs mycket av behandlarna i form av kunskap, lyhördhet och närvaro under behandlingen.

Från deltagarhåll påpekades i det sammanhanget att det behövs specialistutbildning för samspelsarbete, ytterligare en deltagare höjde sin röst för att barn måste få kosta och ställde frågan:
– Varför får barn inte kosta? Hur kan det vara så att vi har barngrupper på 30 barn i förskolan. Vi måste se frågan ur ett folkhälsoperspektiv och arbeta förebyggande med mer effektiva insatser för att stärka föräldrar i sitt föräldraskap.

Paneldiskussionen avslutades med några tydliga konklusioner:
• Tidig upptäckt – tidigt stöd
• Kompetens, tid och erfarenhet
• Kunskap, metod- och forskningsenhet
• Tillgång till kvalificerad vård
• Prestigelös samverkan
• Tillgång till insatser av olika intensitet
• Stödja föräldrar och barn med bräcklig bas
• Säkra stabila och kontinuerliga omvårdnadsrelationer när föräldraskapet inte håller fullt ut
• Behandling kräver tid, kompetens och erfarenhet, inga genvägar finns.

Sedan var det avdelningschefen för Folkhälsomyndigheten, Anna Bessös tur att ge några sammanfattande reflektioner:

Skyddsfaktorerna måste stärkas

– Familjer, föräldrar och barn som är i behov av stöd kan inte vänta.
Det är ett tydligt budskap de här dagarna, sade hon och pekade på att det får konsekvenser om vi inte ger det stöd som behövs, bl a när det gäller hälsan hos barnen, och längre fram även för skolresultaten. Därför, menade hon, måste skyddsfaktorerna stärkas och riskfaktorerna minskas.


Anna Bessö, avdelningschefen för Folkhälsomyndigheten. Foto: Agneta Heins. 

Anna Bessö pekade på behovet av att generellt stärka kunskaperna inom området, men också utveckla arbetsformerna i de befintliga strukturerna.
– Vi måste veta att insatserna ger effekt, vilket ibland kan vara svårt att utvärdera.

Lika viktigt är samverkan, slog hon fast.
– Inget barn ska behöva falla mellan stolarna.

Anna Bessö sade också att hon trodde att behovet av insatser för att stödja sköra barn och föräldrar snarare kommer att öka, inte minst med tanke på att många nyanlända kommit till Sverige, samt att vi behöver än mer "kunskapsbaserat arbete för att värna våra minsta" och inte även sprida befintliga kunskaper inom området. Hon pekade även på vikten av att satsa än mer på det som kallas "universell proportionalism", för att stärka den psykiska hälsan för utsatta späda barn och föräldrar.
– Arbetet kommer fortsatt att prioriteras nationellt, avslutade hon och lämnade över sista ordet till Kerstin Evelius, Socialdepartementet, nationell samordnare inom området psykisk hälsa, 2016-2020. Där avses även späda och små barn, eftersom uppdraget inkluderar alla under hela livet.


Kerstin Evelius, Socialdepartementet, nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa, för regeringens strategi inom området psykisk hälsa 2016-2020. Foto: Agneta Heins.

De stora utmaningarna i arbetet har formulerats inom fem fokusområden, vilka i sin tur har identifierats som de mest angelägna för att förbättra den psykiska hälsan och motverka psykisk ohälsa under åren fram till 2020. Strategin syftar till att stödja arbetet som görs inom området psykisk hälsa av myndigheter, kommuner, landsting och organisationer. Varje fokusområde inkluderar personer i alla åldrar; barn, unga, vuxna och äldre. De fem fokusområdena är:

• Förebyggande och främjande insatser – insatser behöver göras på många olika arenor, samtidigt och samordnat. Behovet är stort av att synliggöra riskfaktorer och friskfaktorer när det gäller psykisk hälsa.

• Tidiga tillgängliga insatser – alla personer med psykisk ohälsa måste få tillgång till rätt insatser i rätt tid, såväl sociala insatser som vård och behandling.

• Enskildas delaktighet och rättighet måste stärkas.

• Utsatta grupper – angeläget att särskilt synliggöra utsatta grupper.

• Organisation och ledarskap – måste ha sin utgångspunkt i enskilda och gruppers olika behov.

– Måste ges förutsättningar
– Hur gör vi då det här? Nyckeln är tillsammans. Vi måste se de strukturella nivåerna för att veta hur vi ska jobba tillsammans. Det måste skapas förutsättningar. Alla ni måste få använda er kompetens och få förutsättningar att göra rätt, sade Kerstin Evelius.
Hon konstaterade vidare att det inte går att lagstifta om bra verksamheter, att lagen snarare måste vara till för att sätta någon slags lägsta nivå.

– Det som behövs är en massa olika saker; mer kompetens och forskning, som måste bli mer tillgänglig.

– Men det absolut viktigaste med strategin för att förbättra den psykiska hälsan och motverka psykisk ohälsa är att vända på ordningen. Styrningen måste komma från er som jobbar för att göra skillnad. Ett konstaterande som konferensdeltagarna med all tydlighet visade att de höll med om.

Övergripande slutsatser

Några av de övergripande slutsatserna som drogs under konferensdagarna var:
• Samla och tillgängliggör kunskap om stöd till späda barn som växer upp i familjer med särskilda behov.

• Arbeta för att stärka möjligheten till utbildning i relationspsykologi och specialisering i samspelsbehandling.

• Öka satsningar på välfärd och folkhälsa inom områden som kan bidra till att stötta föräldrar i sitt föräldraskap, exempelvis öppna förskolan och förskola.
• Och inte minst - skapa förutsättningar för samverkan.

Att det riktade stödet till föräldrar till späda och små barn behöver stärkas var de över 500 deltagarna och föreläsarna helt överens om efter de två intensiva och välbesökta konferensdagarna: "Värna våra yngsta – späda barns rätt till hälsa och utveckling".

Text och foto:
Agneta Berghamre Heins

Senast uppdaterad 2017-11-06 av Emil Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson