"Jag vill dö för då får jag träffa mamma."

För ett par månader sedan tog vi emot ett samtal från en pappa som förlorat sin hustru i en olycka. Efter sig lämnade hon två barn. En pojke på sex och en flicka på åtta. När pappan kontaktade oss var hans oro för Lisa stor. Hon ville inte prata med någon, varken hemma eller i skolan och han upplevde att hon förändrats väldigt mycket efter olyckan. Han kunde ofta höra henne gråta på sitt rum men i sin osäkerhet visste han inte hur han skulle göra för att bemöta henne på ett bra sätt. Kanske ville hon faktiskt helst vara ifred.

Vårt första samtal med pappan handlade mycket om hur barn sörjer. Om att storasystrar ofta tar stort ansvar. Vi gav lite förslag på hur man som förälder kan gå till väga för att bryta tystnaden. Med stöd av LIVSVIKTIGT, ett verktyg som ger vuxna grundläggande förståelse för barns behov i en utsatt livssituation, gick han hem till Lisa med frågan om hon ville komma till Randiga Huset.

Några dagar senare kom Lisa till oss. Hon berättade att hon ville dö. Då skulle hon få träffa mamma. Hon hade så mycket hon ville säga till sin mamma. Sen kunde hon leva igen*. Lisa berättade att en klasskamrat blivit retad när hon varit ledsen för att hennes farmor dött. Lisa ville därför inte prata om mamma i skolan, men att hon hade en vän som hon kunde prata med. Kompisen hade förlorat en syster och flickorna brukade prata om hur det är att dö.
Samtalen med Lisa är fulla av frågor. Hon försöker lägga ett pussel som skall hjälpa henne att förstå. Hon tar stort ansvar för sin familj och vill inte så gärna prata med pappa för han blir så ledsen. Vi pratar om att mamma alltid kommer att finnas kvar hos henne, i hennes minnen. Sakta men säkert vågar hon tillsammans med personalen öppna upp allt mer. Hon är en modig flicka som förstår att det med tiden kommer att bli bättre även om det ofta gör ont att tänka på mamma nu.

Idag går Lisa tillsammans med sin pappa och bror på mötesplatserna i Randiga Huset där de träffar andra familjer som känner igen sig i saknaden. Lisa har blivit vän med en annan av flickorna och de ses även mellan träffarna. Samtalen med pappa går bättre, han är inte lika rädd att fråga och Lisa är inte lika rädd för att han skall bli ledsen. Hon vet att det inte är hennes fel och att det går över.

*Barn i Lisas ålder har ännu inte utvecklat en förståelse för att döden är oåterkallelig. En önskan att återförenas med den döde är en förekommande räddningsstrategi som bör tolkas som att barnet behöver hjälp att hitta ett sätt att kunna prata om sina upplevelser

Senast uppdaterad 2016-03-10 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson