"Här känns det för första gången som att jag blir sedd i min sorg"

För fem år sedan dog Josefins syster i en olycka. Under åren som gått har hon försökt att hantera livet efter bästa förmåga. Hon har haft problem att prestera i skolan och har distanserat sig från familj och vänner. Hon har tillbringat mycket tid i ensamhet och funderingarna har varit många. För att minska den emotionella smärta Josefin bar på, började hon för två år sedan att skära sig. Hon bar alltid långärmat för att dölja sina ärr samtidigt som hon hade en önskan om att någon skulle råka se dem och fråga henne hur hon mådde. Det var precis vad som hände. Vid en hälsoundersökning såg skolsköterskan Josefins armar och satte sig ner och lyssnade till henne. Samtalet blev viktigt då sköterskan kunde koppla samman såren med hennes förlust och tillsammans tog de kontakt med Randiga Huset.


Josefin har nu gått hos oss i snart ett år. Hon går i enskilda samtal och i stödgrupp. Att få träffa andra ungdomar i en liknande situation har varit viktigt för henne. Det har minskat känslan av ensamhet och normaliserat många av hennes tankar och känslor. En annan viktig del i att få gå hos oss är att hon känner att hennes sorg är viktig. Under de år som gått sedan systerns död har hennes upplevelse annars varit att det är hennes föräldrar som gjort en förlust medan omvärlden inte lagt så stor vikt vid hennes förlust. Det har skapat en osäkerhet hos henne inför hur hon själv skall förhålla sig till den.


"Att få komma till Randiga Huset var först läskigt, sen skönt. Det gick fort att känna sig trygg med dom andra i gruppen och det är skönt att ha kompisar som förstår vad det är jag går igenom. Här känns det också för första gången som att jag blir sedd i min sorg. Det har varit så mycket fokus på mamma och pappa att jag många gånger undrar om jag överreagerar som tycker det är jobbigt att syrran är död. Här förstår jag att det inte är så och det är så skönt. Det är som om allt sitter ihop bättre då. Det är fortfarande superjobbigt och jag är ofta jättetrött när jag går härifrån, det kan sitta i flera dagar men jag känner att det hjälper. Jag behöver inte rispa mig längre. Jag har någon jag kan ringa istället."


Josefin kämpar fortfarande. Hon har svårt att prestera i skolan och hennes sorg är mycket påtaglig men det är positivt att hennes behov att skära sig minskat och att hon har hittat alternativa strategier. Vi ser det också som mycket positivt att hon inte längre har ett lika stort behov att dra sig undan utan bygger viktiga relationer till de andra ungdomarna här och i vardagen. Vi har bjudit in hennes föräldrar till Randiga Huset för att ge dem verktyg att stärka kommunikationen inom familjen. De är positiva till det men har inte börjat gå hos oss ännu. Vi ser fram emot att hjälpa dem när de är redo. Utifrån mötet med andra familjer vet vi att det burkar ha en positiv effekt både för de enskilda individerna och familjen.

Senast uppdaterad 2016-03-10 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson